September blev nästan som en liten smygförlängning av sommarn. Och oktober, som nu är närapå tilländalupen vorden, har varit som en slags efterrätt till sommarn också. Måste bero på den ohöstiga värmen.
Men nu, alldeles innan november infaller faller löven, måste jag till sist erkänna och det är ofrånkomligen höst. Höst, bron till vinter och allt det där. Men en vacker bro. Löven singlar ner i gula och röda skönheter. Faller till marken för att förverkliga sina öden att bli mull.
Jag undrar på något sätt hur det första lövet reagerar när det bara faller ner på nåt hårt och svart.
”Hörni grabbar, stanna kvar där, singla tillbaka, vi är felunderrättade, här är bara asfalt!”
Eller om det är nåt blankt och hårt. Räls. Lövhalkan i år är värre än nånsin och SJ, SL och allt vad de heter har fått en ny fin förseningsorsak att skylla på.
Men mina tankar singlar iväg till nästa höst. Då är det ju val. Och en sak tycker jag är konstig. Att eftersnacket i massmedierna efter partiledardebatten bara var att det var hetsigt och att folk avbröt varann och att det annars var samma argument och snack som alltid. Märkte de inte den stora stora nyheten i debatten?
OK, eftersom ingen annan än jag tydligen märkte detta, så får jag väl ta bladet från munnen.
Under partiledardebatten gjorde S-ledaren oblyga inviter till Centern!
Men tidningar och teve fortsätter glatt att stapla sina blåa staplar och röda staplar efter varje gång någon ny opinionsundersökning hostar till.
S-ledaren tänker antagligen som så, att det är inte på kanterna som man vinner matcherna i svensk politik, det är i mitten målchanserna kommer.
Så om ett år kan det bli sån lövhalka att S och C halkar ihop. Och regeringen faller, när blockpolitiken faller. Alla andra alternativ är bara hård asfalt.
Eller vad tror ni, Lööf och Löfven?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar