Samtidigt någon annanstans i Syrien

Tur att jag hittade kritan. Först en
rund ring så här. Men ingen hage ska
det bli. Två ögon så. Och en mun som
måste vara glad. Oftast var hon det. Och
hucklet. Hur ritar man. Streck runt om
huvudet. Som en sån där gloria nästan.

Och knuten under hakan. Två streck så
och så. Blev bra. Ingen hals syns. Han
med långa halsen, varför är han så arg
på oss. Nu stor snäll kropp. Och en arm
där och en där. Som välkommen, ser det
ut. Två armar rätt i luften. Gas, det är väl
som luft, hur kan luften vara farlig. Bara
fötterna kvar. Skor i stället. Lättare att rita.

Ställer mina skor bredvid dina, mamma. Så
här. Nu blir du inte smutsig när jag ligger
så här. Jag är här nu, mamma. Du behöver
inte vara rädd längre. Det finns inget farligt
mer. Nu är jag här hos dig, mamma. Tycker
om dig så mycket. Nu är vi trygga hos
varann.


* * * * *


Bilden publicerad med tillstånd av Facebook-gruppen "Syrien blöder".

Dikten tilldelades i dag hederspris i Skrivarsidans "Dikttävling 2013". 

.