De tippade Alice Munro. Abbe hade ett antal matskålar att välja på 2011 och slickade sig om munnen över den som det stod Alice Munro på. Och lemurerna hade väl lappar att välja mellan 2010 och höll upp rätt lapp med rätt namn. Fast fel år. Men What´s another year, som Johnny Logan sjöng 1980.
I år trodde delfinerna på Assia Djebar. Och surikaterna lutade för sin del åt Mircea Cartarescu. Ett tips för vadhållningsföretag nästa år. Eller bettingfirmor, som vi oftare säger. För vi kör oftast med engelska namn på saker, vi tror att det är enklare att lura av folk pengar då.
Både djur och bettingstrateger är alltså djupt engagerade i att tippa litteraturpriser. Vilka av dem ger bäst fingervisning? Det borde vara hugget som stucket, de läser ungefär lika mycket litteratur.
Skulle jag tippa vilka som tippar bäst blir det nog djuren. Någon skämtare hade satsat en stor slant på ett udda författarnamn och bettingfirmorna reagerade direkt med att kraftigt sänka oddset för den författaren, obekymrade av att författaren varit död sen många år. Det skulle aldrig Abbe gått på.
Många människor, av den typen som öppnar böcker och till och med läser i dem, slickade sig dock om munnen när Alice Munro vann i år. Hon är läst och älskad över hela världen.
Ett val helt i linje med Akademins varannat-år-princip. 2011 Tomas Tranströmer hurra, 2012 Mo Yan vem då?, 2013 Alice Munro hurra. Nästa år är således vikt för en långskäggig bard i Tibets bortersta bergsby, som gett ut ett tunnt häfte dialektik i ett exemplar som åts upp av en kringströvande get.
Med tanke på vad Akademin åstadkommit tidigare i historien så har de med årets val tydligen också gjort tre nya upptäckter: 1) en ny kontinent – Kanada, 2) en ny litterär form – novellen, 3) ett nytt kön – det kvinnliga.
Ett favoritepitet i pressen är att kalla Alice Munro "skygg". Vad som ligger bakom det är att hon inte vräker sig i tyckarsoffor i teve och uttalar sig om favoritstickning, pensionssparande och månlandningar. Som om det vore något skumt med en författare som bara författar.
Själv har jag svårt att harmas över detta. Jag tycker att det är OK att solen skiner på himlen och bara gör det. Och att vi har en nobelprisvinnare med penn-glöd och mun-ro. Lys på, båda.
Och tippa på, kattungar, lemurer, delfiner och surikater. Det där kommer nog att sprida sig. Vad blir nästa? Daggmaskar?
Jag har förresten själv en daggmask. Hon kan tippa vem som vinner riksdagsvalet i Sverige nästa år. Kom fram, Dagmar. Ja, där är du ju. Välj nu. Bra. Vem blev det? Vad står det på lappen? Få se. Zlatan? Ja, visserligen sköt han Sverige till VM-playoff i går, men ändå. Skärpning, Dagmar. Det var nån av Stefan och Fredrik, det var vi ju överens om. Nu får du inte slingra dig undan din plikt.
Jahapp. Då gjorde hon det. Puts väck. Blev hon stött nu? Då får jag söka blidka henne lite med hennes favoritdikt:
Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.
(Harry Martinsson, ur Passad, 1945)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar