Nej, det var ingen firma eller så. Utan precis som det låter. En byrå. Möbeln alltså. Fast i miniatyr. Helt enkelt nio tändsticksaskar som jag tejpat ihop till en kub, med tre st på längden och tre på höjden. De nio askarna satt fast i varandra, men gick alla att öppna från valfritt håll medelst enkel puttning av finger. Däri låg det listiga. För på askarna skrev jag namnet på ordklasserna på den ena sidan. Och namnet på satsdelarna på den andra. Bådadera är precis 9 st till antalet, hade jag nämligen upptäckt.
Tittade man på kubens ena sida stod det alltså en ordklass på var och en av askarna: substantiv, verb, adverb, adjektiv, pronomen, räkneord, preposition, konjunktion och interjektion.
Och vände man på kuben såg man att på andra sidan stod det en satsdel på varje ask: subjekt, predikat, adverbial, attribut, ackusativobjekt, räkneord, predikatsfyllnad, dativobjekt och agent.
På varje ask stod det alltså en ordklass på ena sidan och en satsdel på den andra. För det var kopplingarna jag ville visa på. Många ord som står som subjekt i en mening är till ordklassen substantiv. Och alla predikat är samtidigt verb. För alla de nio satsdelarna lyckades jag visserligen inte hitta en lämplig room-mate bland ordklasserna. Men för sex av dem i alla fall.
Nämligen subjekt och substantiv, attribut och adjektiv, predikat och verb, adverbial och adverb, ackusativobjekt och pronomen. Och räkneord, som lämpligt nog heter samma sak som satsdel och som ordklass.
Sex av nio. Vackert så, tänkte jag, den stolte uppfinnaren av Grammatikbyrån.
Där stod jag framför cirkustältet och ropade ut till massorna:
"Femton vilda sjörövare vill träffa dig idag".
Folk flockades från när och fjärran för att få se detta spännande. De följde med in i tältet som blev sprängfullt med nyfikna.
Se här, sa jag och svängde med lappen där meddelandet om sjörövarna stod uppskrivet. Med hjälp av den gyllene saxen tog jag ut satsdelar sålunda:
Ett klipp och femton föll i min hand. Räkneord ropade publiken. Varpå jag stoppade in lappen i asken som det stod ”räkneord” på.
Ett nytt klipp och ordet sjörövare vilade i min hand. Subjekt skallade det från folkhavet. Och lydigt lade jag ordet i asken där det stod ”subjekt”.
Nya klipp från den gyllene saxen och nya ord föll i min hand. Och i samarbete med den grammatiktörstiga publiken stoppades resten av satsdelarna in i rätt ask. Vilda in i asken för attribut. Vill träffa in i predikat. Dig in i pronomen. Och idag in i adverbial.
Alla satsdelarna inlagda i sina askar! Jag svängde nu långsamt på grammatikbyrån.
”Och vilka ordklasser har vi då här” trumpetade jag ut. Folk trampade nästan ner varann för att se.
Och i triumf drog jag ut låda för låda. Femton var förstås räkneord även som satsdel. Men sedan ökade spänningen.
Jag drog ut asken där attributet vilda låg – det stod adjektiv på asken. Ett sus drog genom tältet.
Jag drog ut asken där det stod substantiv – låg nu lappen med sjörövare där? JA, det gjorde det!
Jag drog ut verb – låg nu vill träffa där? JA!!
Jag drog ut pronomen – låg dig där? JA!!!
Och slutligen drog jag, långsamt, ut adverb … och här, gott folk, ska alltså adverbialet ”idag” ligga … ligger det där? … jag tar upp lappen … och läser … och det står mycket riktigt … idag!
Ett öronbedövande jubel brast nu lös i tältet så det nästan lyfte.
Och medan jag och den kubformade bars runt i tältet på grammatikrusiga armar kunde jag, ehuru i påfallande horisontellt läge, fortsätta lektionen. ”Och, mina vänner, det finns hela tre sorters adverb: tidsadverb, rumsadverb och sättsadverb …”
Ja, ungefär så tänkte jag mig själva funktionen.
Det råder i dag en skolkris i vårt avlånga land. Inte ett dugg förvånande. De har ju ingen kubformad grammatikbyrå.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar