Varberg har blivit utsedd till Årets Stadskärna i Sverige.
Man frågar sig förstås: vad kan nu det bero på?
Kan det vara det, att när man är ute och går i stan så ser man inte höga fula hus omkring sig, man ser låga, snygga. Ofta av trä eller ljust gult tegel. Eller ljust blått.
Eller om det är för shoppingen. Att när man är ute för att shoppa så finns här inte ett jättelikt inneköpcentrum med hela stans utbud på elva våningar som nås via många långa trånga rulltrappor. Utan det är småaffärer överallt i stan, för kläder, skor, väskor, data, bokhandel, leksaker, frukt, cyklar, smycken, tyger, you name it. Och skrivvänliga fik. Som Veras Café på Bäckgatan och Kassetten på Torggatan och Träslövs på Kyrkogatan.
Eller torget, där hela stan minglar onsdagar och lördagar bland stånd med kläder, hantverk, tavlor, blommor, ost, frukter och bär. Framför allt hallonen och jordgubbarna från trakten lämpar sig särskilt väl för att ha i påse och stoppa i mun när man går runt.
Eller för att det är gratis bilparkering varje dag i stan.
Eller om det är det, att stadskärnan flankeras i öster av kulturhuset Komedianten med bibliotek, forskningssalar och samtalsfik för nya och gamla svenskar. Och i väster av strandpromenaden som man kan spatsera mellan Kallbadhuset (från 1903) och Kurorten (1811) med Fästningen (1200-talet) till vänster om sig och det brusande havet till höger.
Eller om det är för den levande stadsbilden av folk i alla åldrar som cyklar eller flanerar över kullerstensgatorna i stadskärnan.
Eller vad det nu beror på. Inte vet jag.
Kan det vara det, att när man är ute och går i stan så ser man inte höga fula hus omkring sig, man ser låga, snygga. Ofta av trä eller ljust gult tegel. Eller ljust blått.
Eller om det är för shoppingen. Att när man är ute för att shoppa så finns här inte ett jättelikt inneköpcentrum med hela stans utbud på elva våningar som nås via många långa trånga rulltrappor. Utan det är småaffärer överallt i stan, för kläder, skor, väskor, data, bokhandel, leksaker, frukt, cyklar, smycken, tyger, you name it. Och skrivvänliga fik. Som Veras Café på Bäckgatan och Kassetten på Torggatan och Träslövs på Kyrkogatan.
Eller torget, där hela stan minglar onsdagar och lördagar bland stånd med kläder, hantverk, tavlor, blommor, ost, frukter och bär. Framför allt hallonen och jordgubbarna från trakten lämpar sig särskilt väl för att ha i påse och stoppa i mun när man går runt.
Eller för att det är gratis bilparkering varje dag i stan.
Eller om det är det, att stadskärnan flankeras i öster av kulturhuset Komedianten med bibliotek, forskningssalar och samtalsfik för nya och gamla svenskar. Och i väster av strandpromenaden som man kan spatsera mellan Kallbadhuset (från 1903) och Kurorten (1811) med Fästningen (1200-talet) till vänster om sig och det brusande havet till höger.
Eller om det är för den levande stadsbilden av folk i alla åldrar som cyklar eller flanerar över kullerstensgatorna i stadskärnan.
Eller vad det nu beror på. Inte vet jag.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar