”Jularne få oss alla unga ånyo och vi hvilja återupplifva alla de gamla sederna från barndomshemmet. Ungdomarne öfvergifva saxofonskrålet till förmån för de gamla folkvisorna, hvarvid lekarne, så som de lektes af morfar och farmor, åter komma till heders. Vi antaga, att de fleste minnes dem, men till tjänst för dem, hvilka till äventyrs glömt desamma, gifva vi nedan en kort beskrifvning på en af de populäraste.
Fria på narri
Till denna lek tarfvas jämna par, hvilka uppdela sig i två partier. Damerna stanna inne första omgången och öfverenskomma sins emellan hvilken herre hvar och en skall gynna vid frieriet.
Herrarna vänta i rummet utanför och insläppas en och en. Friaren går fram till den dam han förmodar skall bli hans livs utvalda, och hon begynner sålunda spörja honom beträffande hans lifv och lefverne.
Hvad heter ni? Hvad gör ni? Hvar bor ni? Hvilken mat är er favoriträtt? Hvad sover ni på? etc.
Kavaljeren replikerar på hennes frågor så lite sanningsenligt som möjligt, till exempel sålunda: Emandus Giljare. Swingpjatt. På Droskförarevägen. Vattgröt. På stampat jordgolv.
Är han den rätte får han sitta ned, dock inte bredvid den utvalda, utan för sig själv, så att nästkommande friare inte hvet hvem av de sköna som är ledig. Har han friat till fel flicka, så får han afsked på grått papper. Han går då ut igen och får vänta tills det blir hans tur härnäst.
När alla funnit hvarandra, är det flickornas tur att gå ut, medan de unga männen sörja för frågorna.”
* * * * *
Så långt ”Julvisor & lekar”, ett gulnat häfte från anno dazumal, som jag oförhappandes påträffar i det att jag bevistar källarlokaliteten å min bostadsfastighet i det egentliga ärendet att därifrån upptaga tvenne par utmärkta skodon inför den stundande hvinterperioden.
Tårar af kär hågkomst uppstiga i mine ögon hvid skildringen af den ofvan återgifvna muntra leken, lifvligt åminnandes de hjular då undertecknad såsom ung spoling med lifv och lust tog del i densamma.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar