Kurre & Åsa ska på resa

Jag vände bloggpennan neråt och – plopp – så landade Kurre på tangentbordet, mitt på K:et.
Jag skakade lite till och – plopp plopp – tumlade Åsa efter, rakt ner på Å:et.

(Kurre) - Va ere om? Vi har …
(Åsa) - … ju knappt vaknat.

- Halloj och gomorron. Vad vill ni veta om mig? Bara fråga på vet ja! Det kvittrade som gemytliga fåglar i mitt bröst. Och med fryntliga ögon betraktade jag de två, där de satt på tangentbordet.
(K)- Det här blir ju alldeles …
(Å)- … fel, helt bakvänt är det.
Kurre gnuggade sig i ena ögat. Och Åsa gnuggade sig i det andra.

- Vill ni att jag ska berätta hur jag firade jul när jag var barn? Jag log mitt huldaste leende. Jo det var så här-
(K) - Men det är ju vi som ska fråga ut dig …
(Å) - … och då ska du berätta, fast du inte vill.

- Javisst ja, jag glömde det, men då kan ni väl sätta igång och fråga mig hur jag firade-
Kurre och Åsa ställde sig upp och skakade på huvudet. Kurre på sitt. Och Åsa på sitt.
(K) - Sorry. Hinner inte. Vi håller på att ….
(Å) - … packa. Bloggis ska ju åka på sin …
(K) - … vanliga resa till Pennsylvania och …
(Å) - … vi får följa med den här gången!

Gemytet avkvittrade med ens i mig. Och med ofryntliga ögon betraktade jag de två där de stod med armarna i sidan. Kurre i sin. Och Åsa i sin.
- Åka? Med Bloggis? Vafalls? På hans VANLIGA resa? Det har han inte sagt nåt om. Och sånt bestämmer inte HAN. Bah! Dubbelt bah!
Harmen och förtrytelsen fick mig att uttrycka mig som en serietidning från tiden då det begav sig.
(K) - Just det. Och vi ska uppträda på Pennsylvania …
(Å) - … Club och jag ska rappa loss och ha gul rosett!

- Jaså minsann. Vi får allt se hur det blir med den saken.
Nu tyckte jag att jag började låta som en portvakt i en pilsnerfilm. Under tiden såg jag i ögonvrån att de hade smugit sig av tangentbordet. Åsa först, för Å:et låg närmare kanten.

Jag fortfor dock oförtövat.
- Nu är ni så goda och frågar ut mig om nåt som jag motvilligt måste berätta.
(Å) - Få se … hmmm … men titta! Där kom-
(K) -mer jultomten flygande med gröna vingar!

Jag snodde runt ett kort men dock ögonblick, precis den tidsrymd det tar för en Kurre att hoppa tillbaka in i en bloggpenna och för en Åsa att göra desslikes.

Jag gnuggade mig i ögonen. Tangentbordet var helt tomt, alldeles öde och obefolkat. Hade jag drömt? Så var det nog. Drog mig lite vagt till minnes kvittrande portvakter med gula rosetter. En typisk dröm alltså. Alla bloggtangenter låg stilla och orörda precis som förut. Utom möjligen en liten fläck på K:et bara. Och en likadan på Å:et.
.