Saker på Z

"Bloggis!"
Jag försökte göra min röst på samma gång uppfordrande och vänlig.
"Min gode Penna, förtälj mig om er resa, nu när vi samlats här igen hela vaniljen" .
Jag sköt iväg den försåtligt inlindade felsägningen.

- "Jo, du skulle se Kurre när han försökte uppträda med sin banjo på det där dansstället. För att inte tala om Åsa, när hon-"

- "Jag hoppas verkligen", fortsatte jag, "att allt gick bra och ni inte råkade ut för ett rån eller så."
Denna eleganta påminnelse inlindad i sin dubbeltydighet beledsagades av en liten skalm i ögonvrån på undertecknad.

- "Oj, du verkar ha fått nåt skräp i ögat, vad sa du, råkade ut, nej det var hur lugnt som helst, vi shoppade och spelade fotboll jag och Kurre, för att inte tala om Åsa-"

- "Fotboll ja just det, Zlatan är ju i sitt livs form nu, ovanligt med Z förresten, finns inte i så många ord, utom ja till exempel i Zabaione och så…"
Här var min inlindade påminnelse så oinlindad att t o m Bloggis borde ha ryckt till och sagt det var så sant, här är det jag lovade ta med mig till dig.
Men nej.

- "Nä, det finns Zebra också," utbrast Bloggis prompt. "Och zon. Och Zaire och Zimbabwe, ja många afrikanska länder börjar med-"

Han såg hastigt på min allt ofryntligare uppsyn och tillade bara ett ”Gonatt och zov gott", innan han försvann på ett sånt där sätt som är karakteristiskt för bloggpennor.

Med kollosal ofryntlighet kunde jag bara åse att han gått upp i rök, efterlämnande intet, jo två saker var det faktiskt, jag såg närmare efter och kan man tänka sig, där prunkade i all sin glans två stora rån med zabaione och hemlagad vaniljglass, och med en lapp med Bloggis prydliga bokstäver: ”Vassego vet ja”

Och från platsen som Bloggis nyss lämnat lät det som ... ja hade jag inte vetat bättre så skulle jag vilja beskriva det som ett flatskratt.
.