Nu stundar april runt hörnet. Vårens andra månad. Enligt almanackan i alla fall, vår osynliga ledstång här i tiden. På samma gång stundar ju även, slår det mig, 1 april, med allt vad det innebär av dragande av nylonstrumpor över televisionsapparater så att man får färgteve. Något annat som stundar är även påsk, alldeles snart. Till yttermera visso stundar även Earth Hour.Det är mycket som stundar nu. Dessutom är det roligt att säga ”stundar” (eller skriva det, snarare, det hör ju till sådana där ord som spetsas bättre på pennan än på tungan). Man får ju en sån känsla av att ”stund” och ”hända” på något sätt är släkt, är samma sak. Låter bestickande.
Aprilasnö är våragö´ heter det i bondepraktikan. Blir fin gödsel för våren om det snöar i april. Måste vara sant, för det rimmar. Allt som rimmar är sant. Även om man måste bryta sönder orden lite grann för att få det att rimma. Det är om inte snö nu så i alla fall blött. Även snö finns nog runt hörnet.
Påsk, den högtid som jag aldrig lär mig om den börjar med askonsdag eller dymmelonsdag. Koncentrerad på intressanta oväsentligheter som jag är. Jag tycker om påsk. Vintern har jul, sommaren har midsommar och våren har påsk. Hösten är på nåt sätt utan. Vi får hitta på något där.
Jag tycker också om Earth Hour. Kritikerna säger fnys, det ger väl inget energispar att ha släckt i en timme. Och det har de förstås rätt i. Men det är inte därför vi har Earth Hour. Det är för signalen. Till makthavare och oss själva att glöm inte, vi har bara ett klot. Om väldigt många runt klotet har helt släckt samtidigt blir det en väldig signal. Mörkret signalerar. Jag gillar den tanken. Stearinljustimmen den sista mars kl 20:30-21:30.
Jag knorrar inte ens om det snöar lite.
Aprilasnö är vår.
Adjö.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar