Hötorgskonst

Läser i morgonbladet om alla torg i Stockholm. De måste bli mer attraktiva, står det. Hötorget är för hetsigt, Östermalmstorg för dött och Medborgarplatsen för otryggt. 

Ja, Medborgarplatsen lär väl leda mordligan i Stockholm. Det låter ju onekligen både dött och hetsigt, även det torget.

Det är fastighetsborgarrådet som uttalar sig i bladet. Politiker pratar ju inte, de uttalar sig. Torgen ska fortfarande vara livliga men måste ”gå från en mer hetsig till pulserande torgkänsla”, uttalar sig rådet. På Hötorget t ex ”rör sig människor längs kanterna i stället för att gå in bland stånden”.

Ja, inte så konstigt. För går man in där, så blir man ett villebröd i oskyddad terräng för alla säljare som upptäcker en. Som att trycka på en knapp, trumpetar de ”gubbar 20” eller ”kantareller 15” och favoritfrasen ”halva pris”. De ropar alltså inte. De trumpetar. Och för att den ena säljaren inte ska bli överröstad av den andre måste han trumpeta högre. Det är survival of the fittest, som det heter på svenska. Säljare som saknar överdimensionerade lungor blir inte gamla på Hötorget.

Att handla där utan hörselskydd gör bara amatören.

En gång var jag en amatör och handlade några tomater där. När jag betalat och böjde mig fram för att ta påsen så var säljaren redan inne på nästa kund och tog i från tårna och brölade ”HALVA PRIS!! HALVA PRIS!!” med munnen någon centimeter från mitt öra. Tomaterna åt jag sedan på kvällen med fortfarande ringande öron.

Konstigt, egentligen. Detta måste vara något hötorgskt. Ett särskilt ljudkollage som man utvecklat och slår vakt om. 

För på andra torg i vårt avlånga land gäller helt andra decibelltal. På Varbergs torg, t ex, kan man närma sig ett torgstånd utan att säljaren blir hysterisk, lugnt titta på hans eller hennes varor, välja, kanske byta ett ord eller två och sedan gå därifrån med sitt inköp. Allt utan hörselskydd.

Men Varbergssäljarna har väl inte tid att gallskrika. De är fullt upptagna med att erbjuda sina varor till försäljning. Till hela pris. 
.