Det är en dikt av Harry Martinson ur hans samling Passad, 1945.
LI KAN TALAR UNDER TRÄDET
Känslor och tankar glida isär i en tillvarons klyvning.
Tankarnas värld blir då en domstol där drömmar och känslor dömas, där aningar få sitt straff.
Sanningsfåfängans kalla ljus
belyser med en meningslöst avslöjande klarhet
alla stämningsfulla träd.
Då vill man fråga:
vad gäller eder jakt, ni jägare?
vad gäller er mänskojakt?
Och på den andra sidan: känslorna sitta till doms,
förnuftet får alla fula namn, klokheten blir skällsord,
visdomen ställs mot väggen och kallas glädjedöd,
tanten med den förgrämda minen och magkräftan
utnämnes till häxa.
Mänskojakt står mot mänskojakt.
Vad gäller eder jakt, ni jägare?
Här kunna vi se framför oss de mänskliga stridigheterna
i mänskojaktens landskap:
generationernas hat mot varandra,
rasernas hat och könens hat,
klassernas hat och moralkategoriernas hat.
Där är moralen använd som tillhygge mot den dyrköpta glädjen.
Där är glädjen sammanförd till hatfull skränkrör mot moralen.
Jag säger eder emedan det säger sig själv,
att redde inte naturen under sådana förhållanden upp det mesta
åt mänskan,
så att den svalkade henne, regnade på
henne och jorden, förströdde henne och drog hennes
tankar, känslor och blickar till sig, bort från henne själv
och alla likar och motståndare,
då skulle hon vara enbart mänskojägare.
Harry Martinson har ett sånt underbart språk, tycker jag. Som en stadig ficklampa som lyser upp de intrasslade nät som människan trasslat in sig själv i. Även idag, över 65 år efter att dikten skrevs.
Men dikten är inte slut där. Den fortsätter i nästa blogginlägg.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar