Maj och Emanuel

Snart drar sig april tillbaka med sitt aprilväder och maj checkar in.

Maj är den tredje vårmånaden. Rent kalendariskt i alla fall. I så fall den kallaste vår jag varit med om. I april i alla fall. Hur det var i mars däremot - den kalendariskt sett första vårmånaden - kan jag väl inte riktigt uttala mig om. Som framgår av dagboken från den månaden.

Nu först i slutet av april är det som om våren gnuggar sig i ögonen och säger javisst ja, jag ska ju inte vara iskall, vad håller jag på med, få se var har vi solen nånstans, var det inte det där gula runda på himlen?

Sköna maj snart.

Maj är en märklig månad. Varma år är det den somrigaste månaden, i juni kan redan gräset vara brunbränt.
Maj är också den kortaste månaden. Mycket kortare än t ex februari. Tre bokstäver bara.
Och maj är mycket närmare en själv än de andra månaderna. Om man lyssnar på maj med ett engelskt öra.
Till skillnad från t ex månaden därefter. Som inte är i första person, utan andra. Vare sig man säger det på engelska eller svenska. You. Ni.

Maj är lekfullhetens månad.

Men allt jobbande och skyndande då? Som måste hinnas med innan terminen tar slut?
OK då. Maj är ett tungt ok vi släpar runt på i vår ihjälstressning med allt före sommaren.
Ok som i okej. Eller ok som i börda. Stryk det ej tillämpliga.

Maj. Då tänker jag på Svenberg. Emanuel Svenberg var min lärare i latin på Blackebergs gymnasium. Han var en urskicklig lärare men också fruktad. Lite av Caligula i filmen hets. En fasa om man inte var duktig i hans ämne. Så det skyndade jag mig att vara.

I sista ring – eller motsvarigheten till det – gjorde han något högst ovanligt. Vi i klassen blev medbjudna till hans hem i Södra Ängby under en lektion. Det var i slutet av terminen. Vi var väl en tio pers och vi satt där artiga och lite bortkomna i hans fina vardagsrum. Fick väl saft, antar jag.

Och så satte han sig vid pianot och spelade. Och sjöng. Inte försiktigt, utan med sin fullaste hals till dundrande pianaoackord. OOO HUR HÄÄÄÄÄRLIGT MAJSOL LEEER, OOO HUR HÄÄÄÄÄRLIGT …

Meningen var väl att det skulle vara allsång. Men ingen av oss sjöng med. Vi tittade smått generat på varann bara. Och sen var det några som i alla fall började trumma lite i takt med fingrarna mot mahognybordet.

Allt medan vår vithårige pianist med klar och hög stämma sjöng in den sköna månaden maj. 
.