KFUK 1

När jag jobbade på KFUK-KFUM Central hade vi julmarknad. Det var årets stora händelse för föreningens sekreterare. Som råkade vara jag.

Och framför allt årets stora händelse för damgrupperna i föreningen. Då levde de upp. Tisdagsgruppen virkade och broderade och stod i marknadsstånden och sålde. KAG bakade bakverk och skötte sedan cafeet på julmarknaden.

KAG kanske låter som något militärt kommando, men det betydde Kvinnliga ArbetsGruppen.
Tisdagsgruppen hette så för att de hade sina träffar en gång i veckan, alltid samma veckodag, vilken har jag glömt.

Julmarknaden var väl inarbetad i föreningens kontaktnät och folk kom och köpte broderade dukar och åt av kringlorna i cafeet. 

Räkenskaperna efter julmarknaden var även den en stor sak. Jag räknade ihop alla prasslande selmor och klirrande en-, två- och femkronor tillsammans med en därtill särskilt utsedd förtroendekvinna från KAG och en därtill särskilt utsedd förtroendekvinna från Tisdagsgruppen. Det brukade bli en försvarlig penningpåse när allt klirret och prasslet var färdigräknat.

Sen skulle vi gå till banken och sätta in pengarna. Den låg typ tvärs över gatan. Jag gick i mitten med säcken med pengar, KAG-agenten gick till vänster om mig och Tisdagskonstapeln flankerade mig på höger sida för att jag inte skulle råka ut för någon rånande dynamitard.

Och detta låter väl synnerligen svårt att tro på för en nutida läsare, men vi mottogs med glada miner inne på banken. Jaha, ni har haft julmarknad igen, trevligt, ja hiva upp säcken här bara, kronor 1, kronor 2 ...

Idag gör ju bankerna allt för att stoppa en från att sätta in pengar. Misstänkta tilltag i den riktningen beslås med tunga böter. Potentiella insättare och uttagare strövar fritt i banklokalerna endast på egen risk.

Och skulle man i dag försöka smuggla in en hel säck med kontanter från en julmarknad, blev man väl skjuten direkt i dörren.
.