RKOB

Ett minnesprogram från 1969 och ett från 1991. Jag ser båda två. Och tidningarna verkar lite yrvakna i sina beskrivningar. För hur beskriver man ett geni?

Inte vet jag. Men när jag tittar på programmen, slår det mig att jag ser drag av fem andra män:

Cornelis Vreeswijk
Gustav Fröding
Sven-Bertil Taube
Povel Ramel
Jonas Gardell

Från de mest skilda områden alltså. Och när jag håller på, måste jag erkänna att jag får vibbar även från ett antal grupper:

Galenskaparna
Glenn Killing-gänget
The Beatles
Monty Python
Bröderna Marx

Så går i alla fall mina tankar. Man måste i alla fall ha många strängar på sin lyra, för att ensam kunna fylla Globen. Två gånger.

Vid ett tillfälle satte han sig ner på scenkanten med en gitarr och skulle sjunga nåt för den 16000-hövdade publiken. Oj, här fanns ju inget stativ nä, bara mik, och gitarren kräver två händer (vid den här tiden fanns ju inga såna där myggor att hänga på sig) hur gör jag nu, har nån lust att ...
Nästan omgående kom en tjej fram från första raden, inte nån orädd, såg snarare dödsförskrämd ut, men ville hjälpa till. Hon satte sig bredvid på scenkanten och medan han sjöng låten instruerade han henne hur hon skulle hålla miken. Efter låten lyfte sig taket i Globen av ovationer.

publiknaturlig
bra sångröst
inga hämningar
improvisationsrik
totalartist

Jag fascineras av hans namn också. Karl Oskar hette ju han som utvandrade till USA i Mobergs Utvandrarna. För övrigt tillsammans med en Robert, ni vet han med öronskadan.
Globen-Robert åkte också till USA. Fast då hette han Zero.

Medierna säger nu att Robban avlidit. Det går jag inte på. Han har säkert bara bytt namn igen.
.