KFUK 2

Men det var inte bara fikabröd och hantverk som såldes på KFUK-KFUMs Julmarknad. Hela ruljangsen byggde på att folk skänkte saker som kunde säljas. Och vad var det som skänktes mest? Gissa! Jo, böcker! Hekatomber av böcker.

Åminstone kändes det som så. Böcker har ju den egenheten att de är lite stora. En bok tar mer plats än hundra spetsnäsdukar. Och det kunde komma in lådvis med böcker. Många av typen "Utvecklingen av scoutverksamheten i Smygebyträsk åren 1911-14 samt 1917-19".

En hårt arbetande och rättrådig ännu icke-bloggande föreningssekreterare gjorde då allt för att ställa ut böckerna snyggt. I bokhyllor och ämnesvis så man såg precis.

Försäljningen gick trögt. Samma böcker plockades tillbaka osålda marknad efter marknad plus nytillkomna som skänkts. Föreningsförråden fylldes av böcker, hotade att spränga huset inifrån.

En julmarknad glömde vi totalt bort att sätta upp böckerna snyggt och prydligt. När marknaden började låg de bara i en hög på golvet. När jag upptäckte det, rusade jag dit för att rätta till. Men det var för sent. Folk hade redan sett böckerna och stod och rotade runt i traven. Och fler kom till.

Och de inte bara rotade runt, de köpte också. När marknaden var över hade vi sålt nästan hälften av böckerna! Hur kom sig detta? Låg det en lockelse i att rota i högar? Det kanske är något nedärvt i oss från tiden när vi var tidiga apor? Tänk, om det finns en god larv under lövhögen där, bäst att gräva lite.

Man kanske länge sökt en bok om sin ungdoms scoutsånger vid lägerelden. Kan ju finnas nån sån längst ner i bokhögen. Och när man efter 25 minuter konstaterat att det inte gör det, känner man sig tvungen att köpa nåt annat i stället, det som kommer närmast.

Det är enda förklaringen till min förbluffande upptäckt efter marknaden: även den där boken om Smygebyträsk (som jag nämnde i början av inlägget häruppe) hade blivit såld!

Och förbluffade blev ävenså KAG och Tisdagsgruppen av mitt anförande på nästkommande möte i julmarknadskommitten.

"Jag föreslår att vi nästa julmarknad lägger allt vi ska sälja på ett stort lastbilsflak och tippar i en enda hög direkt på golvet. Jopp hej di jopp hej da, mina damer!"

För ett motto för en hårt arbetande och rättrådig föreningssekreterare är att alltid vara redo.