KFUK 3

När man i USA ser namnet KFUM tänker man på billiga hotell. Där jag växte upp i Bromma var det synonymt med basketboll. KFUM Blackeberg och KFUM Alvik t ex.

I KFUK-KFUM Central fanns bådadera. KoM Hotel hette hotellet. Märk det listiga med K och M i namnet. Det var genom hotellet pengarna kom in. Och som finansierade framför allt ungdomsverksamheten, som hade tre grenar.

Basket, som sagt. Något vidare högt i seriesystemet låg inte deras seniorlag, men de hade stor ungdomssatsning.

Gymnastik var den andra grenen. Det var den äldsta i föreningen. Och de blickade mycket tillbaka till glansfulla tider när de vann SM-titlar. Mest i truppgymnastik. En gymnastikgren som antagligen inte finns kvar i dag. Tjejgymnasterna var mest aktiva, minns jag.

Den tredje var Ängsholmen. De som jobbade där var de verkliga entusiasterna och kreatörerna. Ängsholmen var en ö i skärgården med segling, konfaläger och friluftsliv för ungdom.

De tre avdelningarna trätte hela tiden. Om vilken av dem som skulle få mest pengar. Därför fick de alltid precis lika stora tilldelningar, på öret faktiskt. Men de trätte ändå.

Det var även nån konstig rivalitet mellan de idogt arbetande damgrupperna. Om jag varit och besökt KAG, kände jag att jag måste göra detsamma på Tisdagsgruppen också. Och helst varken kortare eller längre. För att, så att säga, minimera konfliktytorna i föreningen.

Sen hade vi en kör också, eller två förresten, en kammarkör också. Men de trätte aldrig. För de behövde aldrig några pengar. De bara sjöng. Lite spännande var det när se skulle få ny körledare. Länge var Kjell Lönnå aktuell. Men det rann ut i sanden.

"Seniorkretsen" fanns ju också förstås. Om den har jag berättat tidigare här i bloggen, i inlägget Lejonet Elsa den 5 december 2012.

Kontoret låg mitt i stan, nära Sveavägen, i ett stort hus som föreningen ägde, med en massa lokaler. När vi satt och fikade där nån gång i mars 1986, stack en polis in huvudet. "Har ni sett något misstänkt?" Vi skakade på huvudet, med munnen full med kanelbulle, och polisen sa "nähä" och försvann.

På kvällen såg jag Holmer i Rapport skrodera om att de finkammat hela kvarteret med luskam.
Och jag tänkte i mitt stilla sinne att det får allt vara synnerligen jättestora löss om de ska kunna fastna i sådana glestandade kammar.

Och lusen från hörnet Sveavägen-Tunnelgatan på kvällen den 28 februari 1986 är fortfarande på fri fot.
.