Morgondopp i viken

Badrock, morgonrock och rökrock är olika saker. Alla tre.

Om det inte är så att man i gryningen står till knäna i vattnet i viken i en rock av frotte' med en tänd havanna mellan tumme och pekfinger och tittar t ex på en häger som landat på en sten tio meter bort.

I det fallet är det ju samma sak alla tre.

Badrock använder jag när jag är på landet. Det ersätter helt handduken när jag ska bli torr och varm efter doppet i det kalla blöta.
En del är inte överens om det där med kallt. Det är varmt bara man är i ett tag, hävdar de. Men jag tror kroppen uppfattar allt under 37 grader celsius som kallt.

Allteftersom den del av en som befinner sig under vattenytan har domnat bort av kylan, kan man sänka ner flera intet ont anande kroppsdelar, tills hela kroppen utom huvudet anpassat sig så framgångsrikt till vattnet att den blivit ett sammanhängande isblock. Genom munnen, som är precis ovanför vattenytan, kan man då ropa till de huttrande på stranden:
Kom i, vet ja, det är jättevarmt!

Någon rökrock har jag väl däremot inte alls. Det är väl sånt som finns i gamla pilsnerfilmer med grevar i eller om det skulle bli eldsvåda och det enda man går med sig i sista stunden är morgonrocken.

För när det gäller rock av frotte' är det morgonrocken jag är mest frekvent i. Den är som att svepa in sig i ett moln av godsint morgon.

Vid tanken därpå skvätter jag lite med handen bort mot hägern. Men den rör sig inte en millimeter. Bara liksom skvätter tillbaka med kloförsedd högerfot. "Om du plåtar oss nu," säger plötsligt hägern, "så kan du få både fotbad och fotobad".
Och så kastar den sig tyst upp i luften och seglar iväg medan jag står människosemestrig kvar denna märkliga juli.

Eller var det en hägring bara? Nej, där syns den som en prick därborta. I horisonten. Eller augusti som det också kallas.
.