En Liljeholmen
Balunsas kum värsta feelingen.
In überwohnung hojtas gutår.
Dann talgdankas en annan att ceilingen,
maj ceiling, ist nabos floor.
Känner du igen den? Vilken dikt som döljer sig bakom? Då kan du din Ferlin. Det är hans dikt "Infall".
Fast det här är ju en översättning som jag gjort. Till transpiranto. Alltså inte esperanto, som är ett konstruerat internationellt språk, som både talas och skrivs med fastlagda regler som vilket språk som helst.
Utan transpiranto, som även det är något konstruerat, men som bara håller sig inom Sverige, talas aldrig och skrivs bara i tidningen Grönköpings Veckoblad. Och det finns inga fastlagda regler hur transpiranto skrivs. Man har poetisk frihet. Det är som om man har en palett med de vanligaste orden från de vanligaste språken inklusive esperanto och slang, och sen målar man som man vill. Huvudsaken är att läsaren förstår. Och om läsaren vid sin läsning dessutom blir lite glad, har inte skrivaren misslyckats.
Min dikt ovan är alltså skriven i transpiranto, vill jag hävda. När tid och lust faller på mig kommer jag nog att skriva flera. Ett projekt utan jäkt.
Den dikt som ska skina igenom min ”En Liljeholmen” är alltså denna dikt av Nils Ferlin:
Infall
Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak är en annans golv.
Balunsas kum värsta feelingen.
In überwohnung hojtas gutår.
Dann talgdankas en annan att ceilingen,
maj ceiling, ist nabos floor.
Känner du igen den? Vilken dikt som döljer sig bakom? Då kan du din Ferlin. Det är hans dikt "Infall".
Fast det här är ju en översättning som jag gjort. Till transpiranto. Alltså inte esperanto, som är ett konstruerat internationellt språk, som både talas och skrivs med fastlagda regler som vilket språk som helst.
Utan transpiranto, som även det är något konstruerat, men som bara håller sig inom Sverige, talas aldrig och skrivs bara i tidningen Grönköpings Veckoblad. Och det finns inga fastlagda regler hur transpiranto skrivs. Man har poetisk frihet. Det är som om man har en palett med de vanligaste orden från de vanligaste språken inklusive esperanto och slang, och sen målar man som man vill. Huvudsaken är att läsaren förstår. Och om läsaren vid sin läsning dessutom blir lite glad, har inte skrivaren misslyckats.
Min dikt ovan är alltså skriven i transpiranto, vill jag hävda. När tid och lust faller på mig kommer jag nog att skriva flera. Ett projekt utan jäkt.
Den dikt som ska skina igenom min ”En Liljeholmen” är alltså denna dikt av Nils Ferlin:
Infall
Man dansar däruppe - klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak är en annans golv.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar