min stamfar höjde sin pokal
och tömde i långa klunkar
för allting gult och blått
och allt han trodde på
nånstans här på Siljans stränder
bodde och drömde han som jag
nu är han kanske mångubben där
och vågornas glitter hans ord:
glöm inte arvet att leva som jag
och försvara det äkta svenska
som är som Dalarnas öppna
ängar öppna för alla
långa korta vita bruna kvinnor och män
och barn och gamla och alla som flyr för sitt liv
öppna er gröna vida famn för dem
och kyss deras stora ensamhet
låt dem vila i er gula sol
låt dem vila i er blåa frihet
och torka deras tårar med er flagga
ni som ännu lever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar