Jag ska komma in genom dörren och stänga den ljudlöst. Sen ska jag hänga av mig hatten på en krok på väggen. För jag ska ha en hatt och det ska också finnas en krok på väggen för den. Servitrisen ska titta upp och hälsa vid namn. Ska´re va´re gamla vanliga? Jag ska le och nicka, men inte säga nåt.Längst in i hörnet ska jag sätta mig. Så att jag har vägg bakom mig och till vänster om mig. Ut i lokalen ska jag kunna se rakt fram och åt höger. Jag ska inte vara ensam på caféet. Andra ska vara där, sitta vid borden, lite halvfullt ska det vara.
Så jag ska inte vara ensam på caféet. Men jag ska vara caféensam. Höra att det sägs något omkring, men inte exakt vad. Orden ska inte flyta ihop till någon mening, bara flyta omkring som en rök i lokalen. Inte tyst. Inte larm. Men sorl.
Jackan ska vara kort och jag ska hänga av mig den över stolsryggen mitt emot. Skrivdonen ska jag just ha plockat upp och lagt i ordning när frestelsen kommer in. Frestelsen ska inte vara kantig utan mjuk och kännas tydligt att det är ansjovis i och inte bara potatis, lök och grädde. "Inte oviss om ansjovis", går jag motvilligt med på att ha som devis, mån om att inte tära på min beskurna ranson av ordlekar.
Efter att ha färdignjutit den janssonitiska frestelsen ska jag med en suck luta mig tillbaka i stolen, som gärna får vara en soffa, i alla fall något stoppningsfullt. Lite olagomt uppsluppen efter den furstliga frestelsen ska jag låta undslippa mig något till närmsta granne om att Fint väder idag. Sagda granne ska då genmäla mig mig med ett Ja, men dom har lovat regn i morron.
Efter dessa utgjutelser ska lugnet åter sänka sig i lokalen. Jag ska då ta min kopp te jämte funderingsalstrande tuggummi och ta upp mina skrivdon. Samt skåda över lokalen in i en annan värld som befolkas på ett hittills obeskrivet sätt. Kanske därvid haka i något som sorlar.
Då, och först då, kan jag doppa min penna i mig.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar