Septembersolen värmer och lyser, snart kommer dagar när vi fryser, sjöng Barbro Hörberg på skivan Med Ögon Känsliga För Grönt.Det är brittsommar eller indiansommar (är väl samma sak eller?) även detta år. Det lär ska bli 20 grader på fredag.
Så vi fryser inte. Inte än. Och knappast inte framöver heller, för om det är kallt tar man på sig nåt. Så blir det varmt. Den där konversationen som man kan tänka sig: ”Nämen har du en tjock filt på dig? Fryser du?” – ”Nä. Hur kan man frysa med en tjock filt på sig?”
Så vi fryser nog inte, säger jag mig i septembersolen.
I går var jag på Utbölingen och läste. Eller Nya Klubb Utbölingen heter det numera. Det är två nya eldsjälar som tagit över poesikvällen. Men samma ställe, fiket Tellus i Midsommarkransen. Jag läste min "Pelikanen och Pelle Kanin", som handlar om Tolftejul.
Septembersol, midsommar och jul på samma kväll.
Jag hade också en text som jag skrev på vägen dit, om varför jag åkte dit, och som jag kallade Därför.
Efter mig läste en ung kvinna som sa att hon ”inte är så bra på att prata mellan dikterna så jag hoppar över det”. Det lät fint. Ett utelämnande kan ju vara springor för att släppa in. Lyssnaren. Eller septembersolen. Den värmda lyssnaren i en lysande uppläsning.
Snart kommer dagar när vi fryser. Inte. Inte än. Och inte sen.
Oktober kikar så smått genom gläntan i dörren. Men först är det 20 grader på fredag. Det har Britt lovat.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar