Och då menar jag inte åldern på de andra hotellgästerna. Utan temperaturen.
Att gå utomhus, ut ur hotellets AC, är som att gå in i en bastu. Den rena nystrukna torra skjortan blir på 3,4 sekunder en skrynklig trasa som man kan vrida ur. Som en loppbiten hund släpar man sig in i skuggan innan man själv blir en skrynklig trasa som man kan vrida ur.
AC? Ja, det är kortiska för air-condition. Eller luftkonditionering på fornsvenska.
En nypa svalka får man när man glider ner i havets salta vågor, för än når inte vattnet upp till hudtemperatur.
Och när man sen glider upp igen och sätter sig på en stol för att äta lunch, då gör man en morfar. Alltså saltar på brödet som man får före maten. För man måste salta kroppen extra i den här värmen, trots allt salt i vattnet.
En paradox, kan man tycka. Som att man torkar ut huden, om man duschar för mycket, fuktighetsgivare typ salva/creme/lotion måste skyndsamt anbringas den dyblöta kroppen, för att därigenom hindra densamma från att torka ut.
Paradox kommer från grekiskan. Det är detsamma som en motsägelse. På fornsvenska alltså. På kortiska blir det väl motis. Eller parris.
Det finns många parrisar från historien och filosofin, som jag bara måste dilla lite om.
Men först måste jag berätta om musiken. På kvällarna och halva nätterna har discjockeyn och blåsorkestern volymknappen i botten så de omkringliggande bergen nästan blåser bort. Nåt ord för ”tinnitus” finns mycket riktigt inte på grekiska – ”tinnitus” kommer från latin.
På förmiddagen hoppar en lekledare upp och tjoar gymnastik och alla följer lydigt rörelserna. Och volymknappen på den tillhörande musiken är på grekiskt vis i botten.
På lunchrestaurangen, där jag sitter och gör en morfar, dänger det o-oh-o-oh ur högtalarna som från en grekisk Magnus Uggla. Och la-la-la-la, 19 sådana la-la- som avslutas med love. Den senare känner jag igen från året Melodifestival. Eller mello, som det heter på kortiska.
Kvällen. Natten. Förmiddagen. Lunchen. Så mellan lunch och kväll finns det en tajmslott. Tajmslott är ett svenskt ord som betyder att bas-tonerna bedarrar en stund som gör att härdsmältan i hjärnan svalnar så pass att man har möjlighet att t ex blogga in på en blogg.
Allt blir crazy i hettan. Ta mysteriet med alla de små barnen t ex. De finns på frukosten med sina föräldrar, men på stranden syns bara föräldrar och inga barn. Först på kvällen till middagen dyker barnen upp igen. Varifrån? Var finns de på dagen?
Frågan dallrar i luften och mysteriet tätnar.
Och fläkten i taket speglas i flaskan med Zaro´s mineralvatten som dråsat omkull på lunchbordet. Och vrider sig lite i brisen från den salta hellenska oceanen som försiktigt puffar in.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar