Dramat i Grötlunda 6

Moas Katta satt i hallen med huvudet på sned och tittade på sin matte, som gick fram och tillbaka mellan dörren och telefonen. Fram och tillbaka. Måste vara fråga om en ny strömmingsleverans.

Så började telefonen skrälla och innan första signalen skrällt färdigt, höll Moa luren i sin hand.

- "Gudagens, tidningsdirektören. För det är väl han?"
- "Ja, gudagens själv. Jovisst är det väl jag. Det var om texten hennes."
- "Utmärkt. Så den är färdig? Läs upp den bara, så kan den gå i tryck sedan."
- "Visst, fröken Moa. Det var ju inte så lätt det där sista som inte ens fanns. Men även det gick till slut. Här är den färdiga annonstexten nu:
Moas korvkiosk stänger fr o m den 1 april, för att hinna färdigt om- och tillbyggnaden före semestern."

- "Bra", sa Moa. "Det är bara en sak. Stänger är ett momentant verb och går inte ihop med fr o m. Låter som om jag håller på och stänger varje dag med start den 1 april."
- "Momentant verb?"
- Ja, byt till ett durativt uttryck: håller stängt. Eller ta bara bort fr o m. Ta bort är lättare. Så det blir så här:
Moas korvkiosk stänger den 1 april, för att hinna färdigt om- och tillbyggnaden före semestern.
Låter fint nu. Tack för all hjälp!"

- "Men ändringen blir inte så lätt, fröken Moa. Vi har fått stänga textbehandlingsavdelningen tillfälligt. Ja, det är faktiskt bara hälften av personalen å Grötglunda Allehanda som är i tjänst just nu."
- "Jaså, vad är det med Zätterquisten då?"

- "Jo, han var helt utarbetad, så han fick åka till ett vilohem i Grötberga."
- "Grötberga! Där de är så högfärdiga! Och deras korv är oätlig. Kommer inte på fråga! Ta hem honom på momangen!"
- "Men annonstexten, den-"
- "Strunt i det. Jag sätter inte in någon annons."

- "Ingen annons? Men då vet ju ingen att ni stänger den 1 april!"
- "Jag struntar i att stänga. Det blir ingen ombyggnad. Huldas Karin och Sme-August får sitta i knät på varann. Det går bra. Nu har jag en massa dum sill att lägga in."

Och med ett klick i örat på tidningsdirektören herr Dirrén slutade detta drama. 
Grötlunda återgick så sakta till ordningen igen.

Men berättelsen berättades vidare. Och ändrades lite för varje gång.
Och det sägs att det är därför vi skämtar med varann varje år på den 1 april. Till minne av Korv-Moa och hennes dumma sill, säger folk.

Men folk pratar så mycket.

Då är det bättre att gå ut en stjärnklar natt och fråga månen direkt. Den vet.
.