Dramat i Grötlunda 5

Moa stod nästa dag vid dörren.
- ”Den här gången ska han inte lura mig att sitta vid telefonen", sa hon till Katta, som satt på bordet bredvid telefonen. 
Som precis då skrällde till och katten tog ett elegant språng ner på golvet. 


Moa fick masa sig dit och lyfte luren efter den tredje signalen.

- ”Gudagens, fröken Moa”. Rösten lät både hurtig och trött samtidigt. ”Detta är tidningsdirektören å Grötlunda Allehanda herr Dirrén. Vi har löst korven.”
- ”Har ni löst korven?”

- ”Ja, det var en knepig rackare, som satt precis mellan ert namn och s:et. Jag fick tillgripa väckning bara, så löste det sig.”
- ”Väckte ni korven?”

- ”Nej, sättaren Zätterquist. Han hade somnat raklång över gårdagens version av er text. Det hade ju blivit sent med ombrytningen och allt. Men nu är er text klar. Igen.”
- ”Så bra. Och texten lyder?”

Det hördes ett prassel i telefonen, så där som det låter då en tidningsdirektör tar ett redaktionspapper ur vänster bröstficka.

- ”Här är den. Fix och färdig”. Herr Dirrén läste med hurtigtrött röst:     
”Moas korv kiosk stänger fr o m den 1 april, för att hinna färdigt om- och tillbyggnaden före semestern.”

- ”Korvkiosk.”
- ”Ja just det, korv kiosk.”
- ”Nej, korvkiosk är ett ord, inte två. På svenska skrivs sammansatta ord ihop till ett ord. Det är bara i engelska som de kan skrivas isär till två ord. Och vi kom ju överens igår att vi inte är i England, tidningsdirektören.”
- ”Ja, det kom vi överens om.”
- ”Så flytta bara ihop korven och kiosken nu.”
- ”Flytta ihop?”
- ”Ja, ta bort det där mellanrummet mellan dem, alltså där det inte står nåt. Ta bort det.”

- ”Där det inte står nåt, det tar jag bort?
- ”Precis. Tack, goa tidningsdirektören. Nu tjuter kaffehurran. Måste sluta. Ajökens.”
Klick.

Den runda och gula månen lyste in på redaktionen på Grötlunda Allehanda. I månljuset stod en som såg ut som en tidningsdirektör. Framför en som satt och såg ut som en yrvaken sättare.
Den stående sa någonting.
- ”Vi måste ta bort det som inte finns. Så att korven kan flytta ihop med kiosken. Eftersom vi inte är i England.”
Den sittande såg nu ut som en sättare som somnar igen.

Månen stod förbluffad kvar och lyste en stund, mer rund och gul än någonsin, och gled sedan in bakom ett moln.
.