Pelle Sanslös och Maja Gäddnos

Pelle: - Titta, Maja, ska du få se.
Jag måtte ha förlagt ett V.

Maja: - Så hemskt! Och även jag, tyvärr.
För jag har tappat bort ett R.

Pelle Sanslös: - Ja, jag ser den är försvunnen
för du har bli´tt så lång i munnen.
Maja Gäddnos: - Så jag ser ut! Hur ska jag bete mig?
Folk kan bli rädda när de får se mig.
Pelle Sanslös: - Och jag har fått den hära yrseln
som gör det svårt med själva styrseln.
Maja Gäddnos: - Var du glad att du bara är yr.
Det är från mig som barnen flyr.
Pelle Sanslös: - Hur får vi´rom å sluta va´ skraja,
Maja?
Maja Gäddnos: - Hitta våra R och V, snälle
Pelle!

Men han såg matt ut och satt still.
Hon plirade illmarigt och lade till:
- Om du skaffar dem tillbaka
lovar jag att bli din maka.

Pelle hade nästan tuppat av,
men detta blev han pigg utav.
Snokade och sökte som besatt.
Nosade och letade dag och natt.

Men tji! - Nu har jag gått på pumpen,
sa Pelle och satte sig på stumpen.
- Aj, javisst ja, hade ju ett ärr därbak.
Ett R!! Men hurra! Det är ju samma sak!

Så nu fick Maja sitt R från Pelle
som stolt berätta´ var det kom från för ställe.

Och världens mest tacksamma kattfrökendam
höll nu ut sina armar för att ge en kram.
Då kunde båda plötsligt se
att hennes armar blev ett V!

Hon räckte fram V:et och Pelle tog fatt den.

Pelle Svanslös: - De fanns hos oss själva! Det var som katten!
Maja Gräddnos: - Nu är vi som vi ska vara igen.
Pelle Svanslös: - Kattlika och underbara igen.
Maja Gräddnos: - Så bra! Då kan vårt bröllop stånda.
Pelle Svanslös: - Vi tar det direkt. Nu på månda´.
Maja Gräddnos: - Tänk, du och jag framför en prälle,
Pelle!
- Höra klockorna dåna och se flaggorna vaja,
Maja!
- Med ett fyrfaldigt mjau från varenda kisse!

Så tassade de hem för att berätta för Trisse.
.