Snöyra våryra

Plötsligt dråsar det ner snö fast det är vår, för det har jag ju skrivit här i bloggen. Vad är detta?

Med blicken följer jag en snöflinga upp, högre och högre, och högst där uppe kan man öppna en molndörr. Den öppnar sig ljudlöst, knarr och sånt har aldrig legat för molndörrar. Och där inne hör jag brådskande steg genom molnkorridorerna. Och runt närmsta molnhörn, vad kommer där om inte självaste Zeus Molnskockaren!

Var är läckan, var är läckan? Zeus spanar över molnmassorna och där, där ser han ett stort hål, rakt över mellersta delen av Sverige. Aha! Det är därifrån snön kommer! Men jag har ju sagt till om vår! Vem är det som … Men då ser han.

- Skock-rookien! Vad gör du här? Dig har jag ju inte sett sedan blogginlägget den 30 juni i fjol, då jag hade det tvivelaktiga nöjet att göra din bekantskap. 
En figur lösgjorde sig nu ur en driva och sträckte stolt på sig.
- Ja, tjena tjiefen … jag menar goddag herr Zeus. Ja, titta här vilken fin snöinsats jag gjort!
Och skock-rookien pekade med snöskoveln genom hålet där man såg hela Mellan-Sverige täckt av decimetern snö.

- Snö? Har jag sagt till om det kanske? Det är ju vår, som gäller nu, ingenting annat!
- Jovisst, det är klart. Men jag uppfattade ett klagomål om för lite snö i vintras, det kom ifrån den där bloggarn, ja inte snön alltså, utan klagomålet, alltså han som nyss vaknat ur idet, ja, bloggarn menar jag, han som har bloggen Görans P-

- Vafalls, avbröt Zeus, för det första klagade han inte, för det andra är det väl inte de andras fel att han klagade!
- Nävisst, tjie … eh chefen. Jag skottade bara lokalt över honom, med lite omnejd så där, men mest över honom och hans fyrfotadjur.
Zeus spejade nu ner genom molnhålet och såg i Mälardalen en liten häst eller vad det var, helt översnöad. Zeus höjde ett frågande ögonbryn mot skock-rookien som skyndade sig att förklara.
- Jo, men hans blogg heter ju så, Görans Ponny, och då-

Zeus tog nu resolut rookiens glasögon från honom, putsade dem med rockärmen och satte dem sedan tillbaka på rookiens näsa. Och höjde nu det andra frågande ögonbrynet.
- Oj, ursäkta mig, herr Zeus-chefen. Nu ser jag. Så fatalt. My mistake. Ska aldrig upprepas.
- Nej, för nu skockar du tillbaka hålet igen. Med en väldig fart. Och sen skockar du fram lite sol och värme i stället. Flödigt ner över Sverige. Särskilt över hästhovarna. Tussilagona alltså. Tur att jag kom förbi i dag. Måste hasta vidare nu. Frosten mellan supermakterna behöver också tinas upp.

Och Zeus Molnskockaren gick vidare med molnmedvetna steg.
.