Hatten och vatten

Samtal avlyssnat på stan.

- Hallå, konstapeln. Kommer man till hotell Icebar den här vägen?
- Jadå, det gör ni, men ni har en bit kvar att gå.
- Hur långt är det dit?
- Ja, åtminstone 2,5, skulle jag tro. Eller kanske 3.
- Kilometer?
- Nej, vattenflaskor. Av den där plastsorten, med skruvlock. Och som smidigt går ner i handväskan eller byxfickan. Utan vatten står man sig slätt en sån här dag. Se bara ut tre tobaksaffärer på vägen, där ni kan byta ut den tömda vattenflaskan mot en fylld.

- Jaha. Men måste man gå då? Går det ingen tunnelbana dit? Eller buss?
- Ta en rullande bastu? Ni måtte skämta, min gode man. Bäst är att gå. Och att hålla sig i skuggan där det går. Och nåt på huvet. Utan hatten står man sig slätt en sån här dag.
- Tack, konstapeln. Nu ska jag bara korsa Sveavägen och fortsätta.
- Sveavägen? Att korsa Sveavägen är ingen lek. Solen kan slå den starkaste till marken. Går du långsamt, tar det längre tid, och du blir varmare. Går du fort, går det fortare, men du blir ännu varmare. Och om du får dåndimpen, blir det ambulans, och tänk så het en ambulans är i det här vädret. Nä, ta småvägarna vetja.

- Men det här är ju inte klokt. Jag fick ju höra att det skulle vara kallare nu här i stan.
- Ja, det är det också. Har gått ner till 30. Det var 32 i går.
- På så sätt. Men då får jag be att tacka. Många fina tips jag fick av konstapeln. Jag lyfter på hatten för er!
- Nej för guds skull, behåll hatten på …

Och jag vet inte hur konversationen slutade. Själv pressade jag mig mot husfasaden, där en strimma skugga fortfarande höll stånd mot övermakten, och siktade med kisande ögon mot första bästa varuhus. Jag såg en där framme, kunde väl vara en knapp flaska dit. Utan varuhus står man sig slätt en sån här dag. Desperat på att shoppa loss? Nej, men dom har sån skön luftkonditionering där …
.