Jag har inte riktigt koll på vad det är för sorts tävling. VM i förlängning med straffspark? Eller VM i armviftning?
Det finns olika typer av gester när det gäller det där med armarna.
T ex ”men domarn, såg du inte hur nerdragen jag blev, blås domarn, solklaraste straffen i historien ju”-gesten. Den gör sig bäst sittande på baken med armarna utslagna i förtvivlad gest mot domaren. Inte gärna liggande på mage. Då är det svårare att slå ut med armarna i förtvivlad gest mot domaren. En framstående företrädare för denna armgest är Fred i Brasiliens lag.
Det fina med den här gesten är att man kan göra den så fort någon motståndare kommer i närheten, bara man väntar tills han är i alla fall någon meter ifrån. Att göra den när man står helt ensam på planen någonstans ser inte riktigt lika trovärdigt ut.
Ett annat populärt arbete med armarna är den försvarande backens, när han springer ikapp med en snabb anfallare från motståndarlaget. ”Jag rycker honom i tröjan så han ramlar, nä han fortsätter visst, då suger jag väl tag i hans axel och rycker den ur led, domarn märker nog inget”- gesten.
Om domaren trots allt blåser kan gesten kompletteras med ”va, JAG, skulle JAG ha gjort nåt, jag RÖRDE honom ju inte ens, jag kan inte ens ha ihjäl en fluga, fråga mamma bara, får jag ringa min advokat”-gesten.
Förbundskaptenerna vill inte vara sämre. I främsta ledet står där Punto, eller om han heter Pinto, ledaren för Costa Rica. Han har utvecklat armgesten till att gälla hela kroppen. Hans gest är ”hoppa jämfota tre meter upp i luften och samtidigt vråla och kasta sig upp i famnen på de trettio närmaste människorna som en femårig pojke, hela tiden skakande nävarna fram och tillbaka i extas”. Jag tror det är för att visa att han är glad. Gesten brukar infalla när en costarican tofflat in en boll mellan två stolpar.
Vår egen förbundskapten Erik Hamrén verkar ha tagit intryck av det färgstarka kroppspråket. När han i TV-studion gör sina expertkommentarer beledsagar han klokheterna med att händerna flyger upp på ett innovativt sätt. En liten nackdel är att armviftningarna inte verkar vara ha så mycket med vad han säger att göra. Man grips av misstanken att det löper trådar från hans armar som någon osynlig ovanför plötsligt drar till i då och då.
Eller också är gesten ett listigt sätt att dra uppmärksamheten från vad han säger. Men han lyckas inte helt med det trolleritricket, för jag uppfattade att han vid ett flertal tillfällen sa att utgången av en fotbollsmatch påverkas mycket av att man gör mål. Jag skyndade mig att anteckna denna iakttagelse i en anteckningsbok.
Värdlandet Brasilien befinner sig dock i chock för tillfället. De är en av fyra länder kvar i tävlingen, men straffläggningssegern mot Colombia var en pyrrhusseger, deras största stjärna Nejmar skadades och är borta från resten av turneringen med fraktur på en ryggkota. Blev överfallen bakifrån av Colombias Juan Zuniga. Denne uttalar sig nu i pressen och säger ”det var ju en helt normal händelse på en fotbollsplan, hur skulle jag kunna veta att han kunde bli skadad bara av att jag sparkade honom med full kraft i ryggen?” Och så slår han ut med händerna i en kränkt Zuniga-gest.
Chockvågorna löper nu genom Brasilien, i alla fall genom deras nyhetsmedia. Hur ska de klara semifinalen mot Tyskland i morgon? Omöjligt! Det var ju Neymar som skulle göra´t, förverkliga drömmen för hela nationen, drömmen att vinna VM på hemmaplan! Han den störste! Den ende!
Och Nejmar gråter i rullstolen och säger att det är en mardröm detta, men att han tror och hoppas att de andra vinner guldet åt honom och Brasilien!
Men brassetidningarna sliter sitt hår inför fortsättningen av VM för nationens del.
Eller i sammanfattning:
Neymar-dröm?
Nej - mardröm!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar