En dag som den här

Viken bär med sig vågor av barnens röster. Krabbor och flygmyror och de tunna getingarna som bara är flugor. 

Darrluft och hopvikta pappersservietter med rester av glasschoklad på, på långsam färd mot papperspelle.

Alldeles intill vattenytan flyger en tärna, stryker över, men dyker aldrig, vinglar upp med vingen och svävar iväg på uppvinden över bergsklippan mot solen.

Ord finns inte. Finns bara silade genom ljusblå juliluft.

Ett andra dopp. Vattnet av silke. Och titta på månen där mitt på dagen.

Jag öppnar en bok och stänger den igen. En sädesärla rinner över gräset.

Man tänker med huden en sån här dag. Alla ljud ligger som i lager på lager av kluckande sömn.

Eller också tänker man tankar. Men de når inte hjärnan.

Ord och sånt finns inte. Finns bara silade genom juliluften, ljusblå av branta hav.

.