Den röda tråden

I augusti 2009 lade jag ut en dikt här som jag kallade Parafras i Vallersvik.

Det som den var en parafras på var den här dikten av Ferlin: 

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfota barn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfota barn i livet.

Nils Ferlin, ur samlingen Barfotabarn 1944

Och min lilla parafras på den, skrev jag på förekommen anledning och lade ut här på Görans Penna den 9 augusti 2009. Den löd så här: 

Du har tappat din tråd och brännförmåga,
du barfota manet i viken.
Där flyter du utan din brännande låga
och det gör dig såklart besviken.

Vad var det för tråd? Var den lång eller kort?
Den hetaste någon skådat?
Tänk efter förrn vi föser dig bort,
du brännmanet utan trådar.

Och nu i år, den här sommaren fyra år efteråt, hände det på nytt nåt i viken. Som fick mig att gripa pennan igen. Och jag tänkte så här. Ferlins ömsinta ord om oss människor som pojken som tappat sin lapp och maneten som det inte är mindre synd om. Medvarelser på jorden. Som en röd tråd som, kan man väl säga, går från handlarns trapp till nu. En i så fall 70 år lång tråd.

För här är min fortsättning på detta, skriven nu:

Du har hittat din tråd och brännförmåga,
du brandgula manet i viken.
Där flyter du med en ny brännande låga
och lurar på nytt i viken.

Vad är det för tråd? Den är lång, inte kort,
och den hetaste någon skådat!
Nu är det du som föser oss bort,
du manet med brännande trådar.
.