Lucka 16 - det rutiga brädets Mozart

En ung 17-årig kuban kommer till USA, ska börja på Columbia University och är fylld med drömmar. Fast kanske jag ska spela lite schack också, tänker han. Jag vann ju en match mot Juan Corzo när jag var 13 år och han är ju ändå Kubas mästare. 

Året är 1905 och den unge mannen är José Raúl Capablanca. Och lite schack kan man nog säga att det blev för honom.

Han hade en naturlig känsla för spelet och spelade lätt och snabbt, visade tidigt en exceptionell skicklighet i slutspel och i blixtschack. Blixtschack är när man spelar mot en massa andra spelare samtidigt, går från bord till bord, har bara några sekunder på sig och måste hålla en massa ställningar i huvudet samtidigt.

- 1909, när han var 21 år, besegrade han i en match Frank Marshall, USAs starkaste spelare då och en av de 20 bästa i världen.
- Samma år deltog han i en blixtschackturnering över hela USA, spelade 602 matcher i 27 städer och hade 96,4 i vinstprocent.
- 1910 fick han kicken från universitetet. Ja, vad gör man? Karln håller ju bara på och spelar schack!
- 1911, bara 23 år gammal, utmanade Capablanca den regerande världsmästaren Emanuel Lasker om VM-titeln, men Lasker kom med en massa krav för att ställa upp och mötet blev aldrig av.
- 1914 spelade han en turnering i S:t Petersburg, där samtliga topp-10-spelare deltog, och kom tvåa, en halv poäng efter Lasker.
- 1921 blev mästarmötet med Lasker äntligen av och Capablanca vann och blev världsmästare i schack vid 33 års ålder.
- Mellan 1916 och 1924 spelade han 63 matchpartier utan att förlora ett enda och kallades ”Den mänskliga schackmaskinen”, ansågs omöjlig att besegra.
- Han behöll världsmästartiteln till 1927.

De flesta schackmästare brukar ha näsan djupt nedborrad i teoriböcker om schacköppningar, så att de blir experter i öppningsteori. Capablanca studerade aldrig schack, läste knappt en bok om det. Men skrev två läroböcker som betraktas som två av de mest instruktiva schackböcker som någonsin skrivits.

Enligt honom själv var han 4 år när han lärde sig hur pjäserna gick genom att titta på när hans far spelade, påpekade ett felaktigt drag som pappa gjorde och besegrade honom sedan två gånger. Den berättelsen vill jag gärna tro är sann. Och den stämmer inte så illa med den brådmogenhet han visade i karriären i övrigt, denne schackspelets Mozart.

Schack är en konst såsom musik och de 16 pjäser som man har till sitt förfogande är dess instrument. Själv älskar jag schack, men de matchtillfällen som yppar sig förlorar jag oftast. Jag tänker mycket mer på anfall än försvar när jag spelar, så det kanske inte är så konstigt.

Men förluster spelar ingen roll så länge det finns kärlek, tänker jag och lyfter handen som en dirigent över mina vackert utsirade instrument – de där 16. 
.