söndag 8 november 2015

Jo, så heter den visst det!



Nej, inte nu igen! Först dunsade K:et till på tangentbordet och sedan Å:et! Och jag behövde inte ens titta för att se vilka det var ...

Kurre: Nej, där hade du fel, den hette Hjärterön, det är
Åsa: en ö i Bohuslän, precis som det stod i textrem-
- Nej, nu ska vi inte prata om dumma teveprogram, sa jag hastigt. Ska ni inte ha varsin syrlig karamell?

Å: Och filmen hette inte ”Tjejen som gjorde
K: bort sig”, så där hade du också f-
- Eller en seg karamell kanske, jag har sega karameller också. Vassegoda!

K: Utan den hette ”Tjejen som visste för
Å: mycket”. Men Goldie Hawn hade en
K: annan film som hette ”Har jag gjort bort mig
Å: igen?” Och det passar ju bra in på dig för att-
- Nej, ni har rätt, karameller är inte så goda. Men chokladkola då? Ta flera vet jag. Och tänk vad varmt det är för november.

Å: För att man kan ju inte direkt säga att du visste för
K: mycket. Men man kan säga att du gjort bort dig igen!

Och nu steg ett fnissande och fnassande på ett synnerligen opassande sätt från tangenterna K och Å. Det som kännetecknar såväl fnisset som fnasset är att det inte så bra kan kombineras med att hålla koll på om bloggare smyger fram långa fingrar mot avbloggningsknappar för att blogginlägg ska säga phuitt och ta slut.

Varför denne bloggare smög fram ett långt finger mot avbloggningsknappen så att blogginlägget sa phuitt och tog slut.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar