Jaha, då är det bara att packa bloggpennan också. Från maj 2009 har den varit i farten. Och från maj 2005 har Maria och jag bott här i Saltsjöqvarn. Det jag minns och tar med mig härifrån är förstås mycket. Själva orsaken till namnet, t ex, har varit fint. Två kvarnar har vi haft här.
Den gula Mannagrynskvarnen från 1920-talet. Exteriören bevarad men inuti är det bostäder numera. Det är den man ser från långt håll. Taxichaffisar kan ibland ha kliat sig i huvudet när man sagt gatuadressen, men när man tillagt ”alldeles bredvid den gula kvarnen” har de lyst upp.
Den andra kvarnen heter Stora Kvarnen, den vackra roströda kvarn som är så nära oss att man kan se den från vardagsrumsfönstret. Den är från 1889 då folk med båtar stannade till och bar in spannmål för malning. Stora Kvarnen var en ångkvarn och konkurrensen var hård med alla de många vattendrivna kvarnarna på den tiden, så den byggdes för att se imponerande ut, som en borg eller ett palats i gotisk stil. Och det måtte ha funkat. Först 1988 togs den ur dift, så i 99 år malde man säd till mjöl här.
När vi kom hit var det en stor byggarbetsplats runt kvarnen, men tomt. Inga jobbade där. Ingen hade tydligen köpt den än, den bara stod där, vacker men tom på liv. Utom fåglarna i tornet.
När man gick förbi den tittade man förundrad på den. Och lite fundersam. Den kommer väl inte bli jämnad med marken, när det väl kommer en köpare?
Man så en dag började det jobbas där. Och vi hörde att det var ett hotell som köpt den. Då drar man öronen åt sig. Men de hade fingertoppskänsla när det gällde att bibehålla exteriören. Eller om det var K-skyddet som skyddade. Vi såg på nära håll hur en kvarn från 1800-talet förvandlades till ett hotell på 2000-talet.
Jag skrev en text om det där. Har letat fram den ur mina gömmor, och lägger ut den här.
Som tack för den här tiden.
du blir hotell
du blir stagad och skyltad och numrerad och cementad och rumslagen och fönsterblänkt och avlyft och påskruvad och trampad i och inflyttad i och utflyttad ur
och glittrad i levré
och barntjoad och minneskokande och minnessvalnad och utskåpad inuti och utanpå så vrängd och uppglammad som k-skyddet medger
men Saltsjöns gula måne
men Saltsjöns gula måne och kvällspromenader
kommer fortfarande rinna som lyktor vid din fot
och kråkor och kajor kivas som förr i ditt torn om pinnar och maskar och luft
Den gula Mannagrynskvarnen från 1920-talet. Exteriören bevarad men inuti är det bostäder numera. Det är den man ser från långt håll. Taxichaffisar kan ibland ha kliat sig i huvudet när man sagt gatuadressen, men när man tillagt ”alldeles bredvid den gula kvarnen” har de lyst upp.
Den andra kvarnen heter Stora Kvarnen, den vackra roströda kvarn som är så nära oss att man kan se den från vardagsrumsfönstret. Den är från 1889 då folk med båtar stannade till och bar in spannmål för malning. Stora Kvarnen var en ångkvarn och konkurrensen var hård med alla de många vattendrivna kvarnarna på den tiden, så den byggdes för att se imponerande ut, som en borg eller ett palats i gotisk stil. Och det måtte ha funkat. Först 1988 togs den ur dift, så i 99 år malde man säd till mjöl här.
När vi kom hit var det en stor byggarbetsplats runt kvarnen, men tomt. Inga jobbade där. Ingen hade tydligen köpt den än, den bara stod där, vacker men tom på liv. Utom fåglarna i tornet.
När man gick förbi den tittade man förundrad på den. Och lite fundersam. Den kommer väl inte bli jämnad med marken, när det väl kommer en köpare?
Man så en dag började det jobbas där. Och vi hörde att det var ett hotell som köpt den. Då drar man öronen åt sig. Men de hade fingertoppskänsla när det gällde att bibehålla exteriören. Eller om det var K-skyddet som skyddade. Vi såg på nära håll hur en kvarn från 1800-talet förvandlades till ett hotell på 2000-talet.
Jag skrev en text om det där. Har letat fram den ur mina gömmor, och lägger ut den här.
Som tack för den här tiden.
du blir hotell
du blir stagad och skyltad och numrerad och cementad och rumslagen och fönsterblänkt och avlyft och påskruvad och trampad i och inflyttad i och utflyttad ur
och glittrad i levré
och barntjoad och minneskokande och minnessvalnad och utskåpad inuti och utanpå så vrängd och uppglammad som k-skyddet medger
men Saltsjöns gula måne
men Saltsjöns gula måne och kvällspromenader
kommer fortfarande rinna som lyktor vid din fot
och kråkor och kajor kivas som förr i ditt torn om pinnar och maskar och luft
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar