Hans liv

William Shakespeare föddes i ett litet samhälle som heter Stratford-upon-Avon och ligger 16 mil nordväst om storstaden London. Exakt födelsedatum vet man inte. Men man vet att han döptes den 26 april 1564. I kyrkboken i Holy Trinity Church i staden står det att den dagen döptes "Gulielmus filius Johannes Shakspere", alltså "William, son till John Shakespeare". 
Och eftersom nyfödda på den tiden brukade döpas efter tre dagar, räknar eftervärlden med att William Shakespeare föddes den 23 april 1564.

Så växte han upp i ett hus på Henley Street. I staden som genomflöts av den lilla floden Avon garvades skinn och bryggdes öl och på slätterna betade får. Låter som en idyll. 
Men på våren och sommaren 1564 drabbades Stratford av pesten och en fjärdedel av Stratfords 2 000 invånare dog, framför allt små barn. Den lilla bebisen William överlevde och hade väl änglavakt.

Hans föräldrar fick 8 barn. William föddes som nr 3 i skaran, men de två första döttrarna hade redan dött som spädbarn, så han blev storebror för fem småsyskon. Mer om familjen på annat ställe.

Man tror att han gick i skola i King Edward VI School of Stratford på Church Street. Ett riktigt lärdomssäte med mycket latin, Cicero, Virgilius, Ovidius, drama, retorik och historia. Där började man när man var 7 år, gick kl 6-17 måndag-lördag, bara söndag ledig. 
Av allt att döma trivdes storebror storfint i skolan, sög i sig som en svamp, fantiserade och förde grågåspennan lätt och ledigt i sin pulpet.

Han gifte sig 1582 med Anne Hathaway. Var alltså bara 18 år. De fick tre barn, som kom i rask följd 1583-85, varav två var tvillingar. Mer om hans familj på annat ställe.

Stratford hade vid flera tillfällen haft besök av teatergrupper och man kan tänka sig den lockelse de haft på den unge William. Redan 1585 började han med resor till London, till slut stannade han där, försörjde sig som skådespelare och så småningom som pjäsförfattare, och sin familj i Stratford verkar han ha besökt någon gång om året.

Hans karriär började alltså som skådespelare. Teatersällskapen hade aristokrater eller själva regenten som mecenat och hette saker som Lord Chamberlaine´s Men, The Queen´s Men, The King´s Men (James I efterträdde Eizabeth I år 1603).

Där man framförde pjäserna var antingen på hovet eller i teaterhus, som var värdshus från början. Det hörs på namnen: The Black Bull, The Rose, The Swan. Teatrar som han ofta uppträdde på var The Theatre och The Rose och från 1598 The Globe (som byggdes av bräderna från det nedrivna The Theatre).

Det var två oerhört stora skillnader mot teaterföreställningar i dag.

1. Det fanns ingenting högtidligt med att gå på teater på Shakespeares tid. När det fäktades på scenen gapades det och skreks från de billiga platserna, det var action och blodiga historier för dem som gillade sånt och det var finlir med romantik och intellektuella dialoger och monologer för dem som gillade sånt. Publik satt på tre sidor om scenen, ibland på själva scenen om det var svårt med plats.

2. Det var bara män som uppträdde. Alla kvinnoroller spelades av pojkar. Flera av kvinnorollerna i hans pjäser hade också den twisten att de i pjäsen klädde ut sig till män, för att i slutet av pjäsen demaskera sig och visa att de - tada! - hela tiden varit kvinnor. Fast de alltså hela tiden varit pojkar. Pojkar blir kvinnor som blir män som blir kvinnor ...

Och oj, så mycket denne man har skrivit! Och så mycket minnesvärt! Massor med nya ord och uttryckssätt har flutit in i engelskan från hans pjäser och därifrån till andra språk, bara bibeln är värre. Men storebrorsan från Henley Street ligger tvåa. Han har gått genom rutan överallt i alla tider. 
Be folk från skilda länder att namnge ett halvdussin berömda kärlekspar och "Romeo och Julia" kommer garanterat upp. Håll upp nåt dödskalleliknande framför dig i en charader om rollfigurer och alla ropar "Hamlet". 
Och de skrevs för över 400 år sedan.

Han låg inte på latsidan. Under 23-24 år skrev han alla sina pjäser. Upp emot 40 st, beroende på hur man räknar.

Denna skattkista av verk gjorde honom stadd vid kassa och 1597 köpte han "New Place", det näst största huset i Stratford-upon-Avon. Omkring 1610-1613 flyttade han för gott tillbaka till Stratford, där han kunde njuta några års pensionärsliv. Han dog i sin säng den 23 april 1616. På sin 52-årsdag alltså. 
Dödsorsaken är okänd, men ett antal teorier (= rena gissningar) finns förstås. Dog han av feber efter ett fylleslag med Ben Jonson? Blev han smittad av svågern William Hart, som dog veckan före i en smittsam sjukdom?

Många Shakespeare-experter har genom åren varit i luven på varandra, att skrev han verkligen just det här eller det där osv. Men samtliga är dock bombsäkra på att den epitaf som står på hans gravsten skrevs av William Shakespeare själv:

Good friend for Jesus sake forbear
To digg the dust encloased heare.
Bleste be ye man y´t spares thes stones
And curst be he y´t moves my bones.

Detta skulle jag vilja ge denna översättning.

Min vän, för Jesu skull,
gräv inte i min mull.
Välsignad den som aktar denna sten
och förbannad den som flyttar mina ben.