Hans främsta pjäser

Det sägs att Shakespeare sällan strök något när han skrev, han skrev bara på och när det behövdes hittade han på ord som han tyckte passade. 
Och det blev en hel del krönikespel, komedier, idépjäser, romanser och tragedier.

Kan vara bra med en liten översikt, så man inte drunknar i mängden. Ett enkelt sätt som jag läst är att dela in allt i fyra faser.

Före 1593
Det han först slog igenom med var inte pjäser, utan poesi. Med de två berättande långdikterna "Venus and Adonis" och "The rape of Lucrec" skapade han sig ett namn. Samtidigt var han skådespelare på teaterhusen i London. Och började skapa sina egna pjäser. Titus Andronicus är ett bloddrypande verk i stil med Thomas Kyds hämndpjäser och Love´s Labour´s Lost är en komedi i ett högtflygande språk med sonetter och mycket rim à la John Lyly. Ett annat exempel är Comedy of Errors som är så nära en släng-i-dörren-fars man kan komma på 1500-talet.
Han prövade sig fram med sin penna, men han hade bara börjat.

1593-1601
Den lyckligaste tiden i Shakespeares liv, då pjäser forsade ur hans penna. 
Romeo och Julia. Richard II. A Midsummer Night´s Dream. The Merchant of Venice. Much Ado About Nothing. As You Like It. Twelfth Night. King John. Richard III. Henry IV. Henry V.
Många av de rollfigurer som gått in i världslitteraturen skapas nu: Falstaff, Puck, Shylock, Rosalind, Orlando, Beatrice, Benedick, Romeo och Julia.
Redan vid sommartiden 1596 räknas han som den störste levande poeten i det engelska språket.

1601-1608
En besynnerligt pessimistisk period där han skapar de stora tragedierna.
Hamlet. Othello. Macbeth. King Lear. Timon of Athens.
Hamlet tror att han blivit lurad och förrådd av sin mor, Othello av sin hustru, Lear av sin favoritdotter och Timon av sina vänner.
Macbeth sammanfattar livet i en svart monolog: "Tomorrow and tomorrow and tomorrow creeps in this petty pace from day to day to the last syllable of time".
Komedierna under den här perioden är nästan lika mörka som tragedierna. I Troilus and Cressida som handlar om otrohet är pesten hela tiden närvarande. "Man, proud man, dressed in a little brief authority ..." utbrister novisen Isabella i Measure for measure, en mörk komedi om sex, straff och cynism.
Man vet ju inte så mycket om Shakespeares privatliv och hur det spelar in ... men under den här perioden dog hans far John, hans mor Mary och hans yngre bror och skådespelarkollega Edmund.

Från 1608
Nu verkar han ha återfått sin balans och humor, är mer filosofisk. Pericles. Cymbeline. The Winter´s Tale. The Tempest. 
Romantiska pjäser, men kärleken är inte någon våldsam passion, den är känslig och melankolisk. Det finns ett genomgående tema om förlåtelse. Prospero - i The tempest - är trollkarlen som förlåter sina fiender, avsäger sig sina magiska krafter och låter anden Ariel återfå sin frihet.
De här senare pjäserna är varken tragedier eller komedier, de bildar en egen genre. Mystical plays kallas dem av vissa. Idépjäser kan vara ett bra namn också.

Vilka pjäser är bäst då? Det vill man ju veta. Ja, om man går till sakkunskapen i litteraturen, de som synbarligen sett eller läst alla pjäserna, så skiljer sig åsikterna åt förstås. Men man kan ju väga ihop dem och koka ner till topp 15.

Då blir hans 15 främsta pjäser de här, om man tar dem i sjok av 5 st (de 5 bästa, de 10 bästa osv).

1-5. Hamlet. King Lear. Macbeth. Othello. Romeo and Juliet.

6-10. Antony and Cleopatra. Coriolanus. Measure For Measure. Richard III. Twelfth Night.

11-15. A Midsummer Night´s Dream. As You Like It. Much Ado About Nothing. The merchant of Venice. The Winter´s Tale.

En annan fråga man kan ställa: vari består Shakespeares storhet? I ett nötskal så där? 
Ett svar som jag tycker är bra fick jag av min engelsklärare på universitetet, John Burgess Wilson, som skrev så här i sin bok.

"Shakespeare produced comedies as good as Ben Jonson´s, Beaumont and Fletcher´s or Dekker´s. And also produced tragedies as good as Marlowe´s, Middleton´s, Tourneur´s or Webster´s. Besides, he excelled in new fields: dark comedies, the final "mystical" plays. And nobody else gives us so many characters of all kinds, so many lines to remember, so many comic and tragic situations. He is ten men in one. 
A French writer has said: Next to God, Shakespeare has created most."