Hans familj

Föräldrarna hette Mary och John. Hans mamma Mary kom från den välbärgade katolska släkten Arden, en av de tre äldsta släkterna i England. John var till yrket handskmakare och en mångsysslare som många var på den här tiden, en tid även borgmästare i det lilla samhället. 
John och Mary gifte sig 1557 och levde hela sitt liv i Stratford-upon-Avon i ett hus på Henley Street. De fick åtta barn. Det kan vara intressant att se vilka de var. I tur och ordning:

Joan, döpt 15 sep 1558 - avled 1560
Margaret, döpt 2 dec 1562 - begravd 30 apr 1563
William, 26 apr 1564 (döpt) -  23 april 1616
Gilbert, 13 okt 1566 - 2 feb 1612
Joan, 15 apr 1569 - 4 nov 1646
Anne, 28 sept 1571 - 4 apr 1579
Richard, 11 mars 1574 - 4 febr 1613
Edmund, 3 maj 1580 - 31 dec 1607.

Två storasystrar alltså döda innan han föddes och en lillasyster som inte fick uppleva sin 8-års-dag.

Hans tre yngre bröder blev vuxna, men han överlevde dem alla. Gilbert blev sybehörshandlare, var ogift och barnlös. Om Richard vet man inget utöver datumen ovan.  Minstingen Edmund var den ende som kom att gå i storebrors spår och blev skådespelare i London och man vet att han fick en son, Edward, fyra månader innan han dog. Hur det gick för denne Edward vet vi inte och mamman är okänd.

Williams lillasyster Joan, däremot, här blir det intressant. Hon överlevde alla sina syskon med massor av år och uppnådde den imponerande åldern av 77 år. Joan gifte sig med hattmakaren William Hart och de fick fyra barn. 
Två av dem dog tidigt, Mary blev 3 år och Michael 10. Av de andra två förblev William (1600-39) ungkarl medan Thomas (1605-61) var den som förde namnet vidare. Man vet att ättlingar till Thomas Hart levde i Stratford till 1806.

William Shakespeare själv då? Bildade han familj? Jodå, och han startade tidigt. Vilket kan ha skyndats på lite av att han delade pojkrummet hemma på Henley Street med sina tre bröder Gilbert, Richard och Edmund. 
I närheten av Stratford låg byn Shottery, det var bara att gå över ängarna, och där träffades han av Amors pilar i form av Anne Hathaway. De gifte sig i november 1582, då han var 18 år och hon 28. Han var omyndig och de behövde särskilt tillstånd, som ordnades genom att 40 pund bytte ägare.

På äktenskapslicensen står det kuriöst nog fel efternamn på henne; Anne Whately. Eftervärlden har här häftigt dragit efter andan. Är det två olika kvinnor? Aha - han strulade med två?
Men kontorsfolk kunde vara stressade även på den tiden, det var nog bara en felrispning med gåspennan.

Den 26 maj 1583 döptes Susanna, deras första dotter. Ja, räknar man bakåt kommer man till sex och inte nio månader. Inte så ovanligt, dock. Man räknar med att en tredjedel av alla kvinnor på den tiden var gravida när de gifte sig. Sedan fick Anne och William tvillingar. De döptes den 2 februari 1585 till Hamnet och Judith efter deras grannar, bagaren Hamnet Sadler och hans fru Judith. De var även gudföräldrar, tror man.

Det var Shakespeares tre barn. Så hur gick det för dem?
- Sonen Hamnet gick tragiskt bort när han bara var 11 år.
- Tvillingsystern Judith gifte sig med krögaren Thomas Quiney. De fick tre barn, som alla dog i unga år. Shakespeare (ja, det förnamnet fick han) blev inte ens ett halvår gammal och Richard och Thomas gick båda bort i 20-årsåldern inom en vecka från varandra. Det är osäkert hur länge Judith och Thomas senior förblev ett par, men Judith fick i alla fall ett långt liv och avled vid 77 års ålder.
- Susanna gifte sig med John Hall, läkaren i Stratford, och de fick en dotter Elizabeth. Alla tre levde till 60-70-årsåldern och Elizabeth gifte sig två gånger i sitt liv, men dog barnlös.

När William Shakespeare dog 1616 levde alltså hans fru Anne, deras döttrar Susanna och Judith, barnbarnet Elizabeth och hans syster Joan som hade två söner.

Om man tänker så här: kan det finnas några Shakespeareättlingar som lever idag? Ja, i så fall genom hans syster Joan, men inte genom hans egna barn.

Om inte ...

Det var så att när Shakespeare reste fram och tillbaka mellan Stratford och teatrarna i London sov han ofta över på ett värdshus i Oxford, som låg ungefär mittemellan. Det hette Crown Towern och drevs av krögaren John Davenant. Med tiden lärde han känna honom och hans fru Jane Shepherd Davenant. Hon födde en son, som fick namnet William.

En del forskare har här utbrustit "åhå - kan det vara så att ... ?", särskilt som William Davenant 1618 skrev en sorgedikt "In remembrance of master Shakespeare". Som börjar så här.

Beware, delighted poets, when you sing,
to welcome nature in the early spring,
your numerous feet not tread
the banks of Avon, for each flower
(as it ne'er knew a sun or shower)
hangs there the pensive head.

William Davenant var då 12 år gammal, blev sedermera trebarnsfar och en berömd och adlad poet och dramatiker. Har gått till historien bland annat för att han var den förste som lät kvinnoroller spelas av kvinnor.
Och var Shakespeares gudson. Och kanske även utan gud-.