Decembersaga 10 - Pelikanen och Pelle Kanin

.
I dag är det Tolftejul, sa Pelikanen.
Vad är det? frågade Pelle Kanin.
Båda gnuggade sig i ögonen efter nattsömnen som varit som den brukar. Mycket orolig.

Jo, sa Pelikanen. Det är när det är 12 dagar kvar till jul, och det är det i dag. Och Tolftejul är den dagen då man får fråga de andra djuren till råds om nåt problem man har, och att de då måste svara.

Va bra! tjoade Pelle Kanin. För han visste ju, och Pelikanen visste också, att de båda hade ett stort problem som dom behövde hjälp med. Och i dag hade de chansen!

De larvade båda iväg tillsammans och träffade på Krokodilen. Han låg i vattenbrynet med sin stora mun öppen.

Hej, Krokodilen, sa Pelikanen. Vi kan inte sova på natten. Pelle Kanin är så frusen och rädd och springer omkring. Och jag blir så ängslig för jag vet aldrig var han är. Har du något råd till oss så här på Tolftejul?

- Ät upp honom, sa Krokodilen bara, och försvann ner i vattnet.

De tittade snopna på varann och skakade på huvudet. Och så larvade de i väg tillsammans igen och träffade på Fladdermusen, där han hängde uppochner i ett träd.

Hej, Fladdermusen, sa Pelle Kanin. Vi kan inte sova på natten. Jag är så frusen och rädd och springer omkring. Och Pelikanen blir så ängslig för han vet aldrig var jag är. Har du något råd till oss så här på Tolftejul?

- Bli osynlig, sa Fladdermusen bara, släppte taget och flög iväg över träden.

De tittade snopna på varann och skakade på huvudet.
- Två jättekonstiga råd, sa Pelikanen, men vi får väl en tredje chans, det får man ju i alla sagor.
- För det här är väl en saga? frågade Pelle Kanin, och knackade på skärmen inifrån. Och när de såg att du nickade, så larvade de iväg tillsammans igen.

Och så träffade de Lemmih och Tevil vid randen av alltings hav. De berättade vad som hänt och då sa Lemmih: På Tolftejul är det så, att man också måste följa de råd man får.
- Men se inte så ängsliga ut, sa Tevil, följa råden måste man, men ett öga ser bara vad ett öga ser.

Och så tisslade Lemmih och Tevil med varandra ett tag. Och efter tisslandet kallade de till sig Pelikanen och Pelle Kanin … så här kan man lösa det … tissel … tassel …
Och Pelikanen flaxade förtjust med ena vingen. Och Pelle Kanin gjorde ett jämfotahopp av glädje. För är det några som kan ge lösningen på ett problem så är det Lemmih och Tevil.

Och det är därför som Pelle Kanin varje natt kryper in i Pelikanens näbb och sover. Där finns ju ett krypin lagom rymligt för en kanin. Uppäten, fast bara som det ser ut. Osynlig, fast bara som det ser ut. Och aldrig mer behöver Pelikanen undra var Pelle Kanin är. Och aldrig mer behöver Pelle Kanin frysa och vara rädd. På morgonen kliver han ur och båda gäspar, helt utsövda efter natten.

Men när Pelikanen och Pelle Kanin ibland sitter vid lägerelden, är det nästan aldrig några av de andra djuren som tror dem, när de berättar hur de en Tolftejul fick hjälp med nattsömnen av Krokodilen och Fladdermusen och Lemmih och Tevil vid randen av alltings hav.
.