Decembersaga 4 – De varma spökena

.
Det händer ibland att Fantomen Den Vandrande Vålnaden beger sig ut på gatorna som en vanlig människa. Men det är förstås när han är vuxen. När han var liten var det framför allt de varma spökena han mindes.

Då var det att han hjälpte mamma över gatan med korgen. Hans mamma var kort men han tyckte hon var lång eftersom han själv var kort. Det är man ju när man är liten.

Men korgen var väldigt stor. Fyrkantig och platt var den. Och något vitt låg över. Ibland bar han den helt själv över gatan. Kånkade och kände sig stor. För den vägde.

Källarluktigt kändes det när de kommit över till andra sidan och mamma öppnat. Det svurrade och svirrade av maskiner som hon stoppade i och ur saker i. Hans jobb var väl mest att gnissla fram med rullvagnarna. Och att gå in till de varma spökena. För det fick man göra ibland.

Han stängde aldrig av maskinen när han gick in i rummet. Lät det blåsa så där varmt. Gick fram och åter mellan raderna av dem. De som hängde där i rad efter rad, några svängde lite. Helt vita och alldeles varma. Och så länge han var där, var det så världen var.

De varma spökena.

Han tyckte mycket om dem.
.