Decembersagor 14 – Om det onda

.
Rutger kände sig inte riktigt bra.

Han hade ont i vänster ben sedan några dagar tillbaka, så han kunde bara halta. Det kanske var så att det inte riktigt syntes, men det berodde uteslutande på att han nu hade fått ont i höger ben också. Det nya haltandet och det gamla, de tog ut varandra, så att det för omvärlden kunde se ut precis som om han var bra i båda benen.

Det var ungefär som med magen, det där. Någonstans i magtrakten hade han ont, men när han vaknade på morgonen så märkte han att det värkte i ryggen också. Det blev konstigt då. De två onda låg så nära varandra. Att ha ont i båda verkade så obeslutsamt, snudd på karaktärssvagt. Nästan som att han ville sätta händerna för munnen och ropa in i sig: hallå där nere, nu får ni faktiskt bestämma er, vem det är som gör ont.

Tandvärk och bruten fot hade varit mer kompatibelt, tyckte han. Mer ordentligt, på nåt sätt.
Men när han kände med tungan runt tänderna, kunde han inte svära sig fri från intrycket att han mycket väl kunde ha hål också i dem. Åtminstone några stycken. Han prövade med tungan igen. Mycket riktigt. Tungan försvann som i en krater.

Fanns det då ingen fläck på sig eller i sig som han triumferande kunde sätta fingret på och utbrista att här mina damer och herrar, här på den här punkten mår jag bara prima? Ingalunda.
Rutger stönade. Men utan att lägga huvudet i händerna, för då skulle han få ont i huvudet också. Eller händerna.

Nej, han kände sig inte riktigt bra.

Fortfarande stönande (utan att lägga huvudet i händerna) avlade han utan någon större förhoppning en visit hos farbror doktorn. Som visade sig heta Anna-Lisa Abrahamsson. När han kom in till henne fick han inom mycket kort ett recept i handen.

Rutger vek upp receptet, som var mycket kortfattat. Där stod bara: nu är det fredag eftermiddag.
Och plötsligt försvann alla hans krämpor som genom ett trollslag! Vartendaste ett! Han drog in ett djuuupt andetag med helg-syre, slog ihop klackarna en decimeter över golvet och försvann ut genom dörren sjungande en aria ur Trollflöjten.
.