Decembersaga 2 - Pojken som förstod att allt var tre

.
Det var en gång en pojke. Vi kan kalla honom ”Jag”. Jag vet inte hur gammal Jag var när Jag förstod att allt var tre. Kanske tre år, förresten. Undrar om det inte var när Jag och familjen skulle till mormor. Som Jag först kom på det, menar jag. Efter Västerbron de där tre långa svängningarna till vänster --- pappa karusell --- mamma karusell --- och lilla barnet karusell. Jag sa dom högt alla tre.

Först sa Jag det för att det var roligt. Sen tröttnade Jag på leken men fortsatte att säga det för att mamma och pappa tyckte att det var roligt. Eller rättare sagt: för att de trodde att Jag tyckte det var roligt. Så Jag upprepade det som ett mantra varje gång. Därvid skapande munterhet och ävensom en liten fundering inne i mig … eh, inne i Jag.

Aha. Tänkte Jag. Det är så det är. Tre:

Pappa tåg, mamma buss, och barnet bil.
Pappa kniv, mamma gaffel, och barnet sked.
Pappa fyrkant, mamma cirkel, och barnet triangel.
Pappa häst, mamma ko, och barnet gris.
Pappa hund, mamma katt , och barnet råtta.

En favorit var
pappa sten, mamma sax, och barnet påse
eftersom pappa hette Sten
och mamma var hårfrisörska.
Jags upptäckt av det här med tre formligen kluckade i Jag då.

Och sen vidgades det i takt med att Jag blev större:

Pappa mc, mamma moppe, och barnet cykel.
Pappa substantiv, mamma adjektiv, och barnet verb.
Pappa blå, mamma gul, och barnet grön.
Pappa himmel, mamma jord, och barnet hav.
och en variant på det:
Pappa måne, mamma sol, och barnet jorden.

Det blev liksom mer klart och korvspad av universum på det sättet.
Mindre 3vande. Mer 3vligt. För Jag.

Och i takt med att Jag vidgades:

Pappa Bob Dylan, mamma John Lennon, och barnet Paul Simon.
Pappa piano, mamma tavla, och barnet dikt.
Pappa ilska, mamma älska, och barnet Jag.
Pappa tripp, mamma trapp och barnet trull.
Pappa snipp, mamma snapp, och barnet snut.

Och så är sagan slut.
.