Decembersagor 19 – Hampad farbror i 160 knyck

.
Det var en gång en farbror som bara körde med dikter. Men så en dag när han spatserade på gatan hampade det sig så att han halkade på ett bananskal. Och det bar sig inte bättre än att han därvid föll rakt ner i en blogg! Klonk, sa det. Slog sig dock inte, blev mest bara yr.

Detta tilldrog sig under den dag då oppositionsledarinnan stod och talade på Norra Bantorget. Så då skrev han om det, eftersom han ändå var iråkad en blogg. Sen fortsatte han. Från Mona Sahlin på första maj till Sagan om ringen någon dag före dopparedan. Både dagsverser och diktbakelser. Och dragosminnen. Förutom djurdikter och drömluckor. För att inte tala om dostojevskij-
kameler, deckartips och decembersagor. Det blev 160 inlägg sammanlagt. Som en resa i en fart av 160.

Det hade varit roligt i fartvinden, tyckte han. Men dags nu att coola ner, pusta och pausa lite.

Hmmm, tänkte han och kliade sig eftertänksamt i tomteskägget. Så fick han en idé. Om ide. Att låta bloggen gå i ide ett tag. Tills det vårades bland bergen igen, ungefär. Allt måste ligga lite i träda då och då, resonerade han.

Till dess, vad han skulle göra då, tja, allt det där som rann i honom, det kanske skulle få rinna ut i en deckare eller barnbok i stället. Eller science fiction. Eller nåt som kan tonsättas. Eller nåt annat, som det hampade sig. Nu när han kände att han inte bara behövde köra med dikter.

Gåsfjädern lyfte han då upp ur bloggburken, där den befunnit sig sedan första maj. Bara en bock åt publiken och sedan sorti, tänkte han.

Men just då ropade någon ur publiken. Att det var väl inte 160 väl, bara 159, om man räknade noga efter? Och publiken har alltid rätt. Det får alltså bli en till, ungefär som en föreställning har ett extranummer. Eller en cd har sitt bonusspår. Han tittade på gåsfjädern. Jo, lite blogg fanns kvar. Kommer att räcka precis till ytterligare ett inlägg. Som blir den tjugonde decembersagan.

Och med den får farbrorn i denna saga önska en God Jul och ett Gott Nytt År!
.