Decembersaga 13 – Julgransundring

.
- Välkommen till årets Julgransundring, alla barn, sa fröken. Och ni har redan satt er i en ring allihop. Fint. Vem vill börja? Ska du, Baltzar?

- Ja, då undrar jag vad granen kostade, sa Baltzar.
– 250 kronor, men så mycket betalade vi inte, för vi fick 10 procent rabatt, svarade fröken.
– 10? Så då betalade vi 240? frågade Tove.
– Nej, bara 225 kronor. För 10 procent av 250 är 25, sa fröken.
– Och tar man 25 från 250 blir det 225 kronor kvar?
– Ja, precis så, Kim, svarade fröken. Bra. Din tur nu?

- OK, då undrar jag varför man sticker sig på barren, sa Kim.
– För att de är vassa, svarade Väinö.
- Det är för att du inte har vantar på dig, sa Baltzar
– Nä det har man ju inte inomhus, sa Tove.
- Mina vantar är röda, sa Lovisa.
– Ja, det har ni rätt i, allihop, sa fröken. Vem är det nu? Ava?

- Jo, jag undrar varför den är grön, sa Ava
– Det är för att alla andra träd är det, svarade Niklas. De andra skulle inte känna igen den annars.
- Den är inte bara grön, den är brun också, sa Lovisa.
– Ja, där nere, det tjocka, mitt i, sa Yasmin.
– Ja stammen är brun, men barren är gröna, sa fröken.
– Men ibland är den bara brun. Hela alltet. När den tappat alla barren, sa Väinö.
– Och alla sina julgransprydnader, sa Ava.
– Det är när den vissnat och dött, sa Yasmin.
– Precis som människor ungefär, sa Niklas.
– Fast människor blir inte bruna. Dom blir gråa, sa Tove.

- Får jag undra nåt nu, fröken?
- Javisst, Leo, sa fröken. Varsågod.

– Jo, jag undrar varför vi måste hålla på så här varje år, sa Leo. Kan vi inte bara klä av granen och kasta den, som alla andra gör?
- Skulle du vilja det? frågade fröken.
- Ja, det skulle vi lära oss lika mycket på, svarade han. Och det skulle vara lika roligt.
– Jag undrar det, sa fröken.
.