Olika vinklar till en mun

Jag skrev en arg dikt. ”Olika vinklar till en mun”, hette den. Lade ut den på www.poeter.se.

Den som läser den kan kanske tänka ”oj, här var det en arg person som skrivit”. Är det så, att jag är arg? Nej, det är jag inte. Men när jag skrev den var jag det. Blev jag av med den känslan när jag skrev dikten? Nej, det blev jag inte. Så fungerar det inte.

Men jag läste den efteråt. Flera gånger. Och för varje gång kände jag att den arga känslan rann ur mig lite, en bit i taget. Läser man den tillräckligt många gånger så blir man av med det. Så fungerar det.

Det är som om man skulpterar ut det ifrån sig, skapar en figur som man laddar med det som man själv inte behöver för tillfället.

Jag nickar. Så känns det. Men … vem var det som sa det? Det där kursiverade? Jag tittar ner längs armen och ut i handen på mig. Javisst ja, bloggpennan, du är ju här! Välkommen tillbaka! Hur var det på semestern (se blogginlägg 27 dec 2010)?

- Strålande! Akta´re vilka schyssta fodral jag tjacka´ upp mig på i Pennsylvania. Och lite sol har allt fallit på snoken på en annan!

- Fint! Men jag minns inte att du var en ekenskis, när du for i väg.

- Alldeles riktigt. Det var nog mer en eufori efter bortovarandet. Nu är jag tillbaka med nyladdade batterier. Jag står till din tjänst. Med lyrik. Ekenstugg. Direktörsterminologi. Vanlig svenska i kåserande ton. Whatever.

- Olika vinklar från en penna , kanske?

Bloggpennan blinkar med ena ögat, drar det nyinköpta fodralet omkring sig och sätter punkt för dagens inlägg.
.