Vid slutet av Ares

April har sin sill. Som kan ge en biljett till vilken destination som helst. Och maj vill inte vara sämre och har sin måne, som dock begränsar den pådyvlade färden till vårt sydligaste landskap.

Nuvarande månad Mars då? Ja, den kan ju skryta med (skämmas för?) att den är uppkallad efter krigets gud i den romerska mytologin. Och det stämmer ju tyvärr bra med vad vi har kunnat se från Libyen under månaden. Fast ”krig” låter lite lamt. ”Folkmord” är nog en tydligare beskrivning.

På marsch är plötsligt många folk som i decennier varit under klacken på maktberusade diktatorer.

”Marsch” är ganska intressant även som ord. Vissa uttalar det precis som ”mars”, där ju r-et inte hörs, som om stavningen var ”masch”. Andra låter r-et höras tydligt i ”marsch”. Vad som ska anses vara rätt vet jag inte så noga, men jag hör till r-människorna, tycker det är fint när man kan höra skillnaden mellan detta promenadord och månaden.

”Framåt mars” låter för mig mera som att ”det här kan vi vänta med tills månaden mars kommer”. Det krävs ett tydligt r för att jag ska börja röra på påkarna.

Det är romarnas fel att jag dillar så här. Om vi inte vi hade lånat deras gamla gudar till våra månader och även våra planeter ...
Det finns ju grekgudar att tillgå. Då skulle denna månad kunnat heta Ares, krigets gud i den grekiska mytologien.

Det låter bättre än mars, tycker jag. Ares. Jag röstar för att vi kallar den så i stället.

Och de sista bloggorden denna den sista ares blir en förhoppning. Att ärren, marscherna och uppoffringarna för människorna i Libyen m fl länder inte ska vara förgäves. Att det ska leda fram till att de som fria medborgare ska kunna rösta i sitt eget land. Att envåldshärskarna inte längre kan lura dem vart de vill.
.