lördag 19 mars 2011

Benghazi

Ja, jag fortsätter här. Var var jag? De två sakerna som skuggar allt just nu. Och den andra saken är Libyen.

Jag vågar knappt följa det som händer nu. Hur det ska gå för folket i Benghazi. Det är egentligen inte klokt det som sker nu. Om Japan är som att sitta och titta i direktsändning på Tjernobylolyckan när den sker, så är Libyen som att följa Hitler i direktsändning.

Att göra sig skyldig till massmord på sin egen befolkning är ju inte bara bestialiskt, det är också korkat. För hela världen sitter ju på första parkett och ser hur han använder massförstörelsevapen på vanliga civila människor, det är ju omöjligt för någon människa att tycka att det är OK.

När man ser denna så kallade överste i rutan, ser hur han pratar och rör sig och vad han säger, så verkar det pinsamt klart att mannen är mentalt sjuk på något sätt. Inte att han spelar ett spel. Nej, han verkar tro benhårt på vad han säger. Ungefär som att säga "jag är Jesus". Eller "jag är en ängel och kan flyga" och sen kasta sig ut genom ett fönster. Med den skillnaden att den här mentalpatienten inte är en patient, utan är regeringschef i ett land, med en massa resurser till sitt förfogande.

Jag vågar knappt slå på teven eller gå ut på nätet just nu, är rädd för vad som händer i Benghazi, en stad jag aldrig tidigare hört talas om, men som tydligen är det sista fästet för folkets motstånd i galningens land.

Och jag tänker på hur Sovjet krossade Prag-våren 1968 och rullade in med tanks. Men friheten gick till slut inte att stoppa där, fast det tog tid.

Och jag tänker på Himmelska Fridens Torg, när de kinesiska myndigheterna gjorde blodbad av fredliga demonstranter, när det nu var, en hel del år sedan. Där har friheten inte kommit än. Den har gjort en lång paus, det är så jag vill se det.

Precis som den arabiska våren som vi upplever just nu. Den har tagit en paus just nu. Men Benghazi finns fortfarande. Håller fortfarande emot.

Och här i skuggan av allt det här obegripliga sitter jag och försöker beskriva för mig själv vad som händer nu. Som ett vedträ man lägger på elden för att inte frysa.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar