Några skrivtips

När man skriver måste man vara ensam men inte helt ensam. Ett sorl i bakgrunden av liv men som inte kräver att jag deltar i pratet, för då bryts skrivartankarna sönder. Caféensam, kan man säga. Det är lagom.

Och när man skriver får man inte vara hungrig, för det går inte att skriva nåt när det skriker i magen. Man ska inte vara stockmätt heller förstås, sitta där och känna sig svälld när man ska nedteckna nåt med skirhet och lätthet, det går inte.
Om man har en ätfrekvens av 4 timmar och åt kl 12 så ska man alltså passa på att skriva kl 14. Eller kl 18. Annars sätter antingen svälten eller proppmättheten krokben för ens penna.

Man måste vara glad också, hyfsat glad i alla fall, man kan ju inte skriva om man är så jättedeppig att det är för mycket att bara lyfta pennan.
Men är man på ett alltför sprudlande humör och vill ta hela universum i famn, då är man liksom så överspeedad inombords att man varken har tid eller ro att fatta pennan.

Hur man sitter spelar också in, förstås. Har du försökt att skriva en timma sittandes på en pall i köket? Nej, det går inte. Det gör till slut för ont i den nedre del av dig som har den omedelbara närkontakten med pallen.
I den bekväma skinnfåtöljen i vardagsrummet är det skönare. Alltför skönt. Skrivarinsatsen kan snarkas bort.

Och att sitta i skjortärmarna och skriva blir för kallt. Man är väl ingen Guillou heller?
För påbyltad kan man inte vara heller. En stickig tröja är t e x förkastligt. Särskilt om man sitter på stranden på nån Hawaiö.

Varför jag förstås satte mig på ett café kl 14 i nollställd sinnestämning på en mjukhård stol iklädd en lagom bastkjol. För att skriva.

Varpå pennan förstås gjorde som på bilden.
.