Snögubben smälter

Äntligen smälter snögubben.

Jag skrev redan den 1 mars om att den arabiska våren även nått Libyen. Att diktator efter diktator smälte ner som snö när våren kom. Men tji fick jag. Den libyske diktatorn visade sig hämningslös i sin massaker på försvarslösa civila och kastade in landet i ett blodigt inbördeskrig. Och tiden gick.

Sen kom ödesdagar i mitten av mars. Den 18 och 19 mars, ser jag. Eftersom jag de dagarna skrev om Benghazi, den sista utposten för oppositionens trashanksarmé. Det såg ut som om de välutrustade Khadaffiarméerna skulle slakta oppositionen i ett enda stort blodbad.

Så kom det internationella flygförbudet och katastrofen undveks. Utjämning i inbördeskriget. Tiden gick och man hörde inte så mycket.

Plötsligt i går dessa rapporter att oppositionen rycker längre och längre in i huvudstaden Tripoli, Khadaffis armé vittrar sönder, fler och fler Khadaffitrogna byter sida när de inser det motbjudande i att skjuta ner sitt eget folk. Som en ketchupflaska kommer allt som man trodde skulle ske i början av mars. Makten i landet glider Khadaffi ur händerna och folket tar äntligen över.

Libyen är inte vilket land som helst. Det har aldrig upplevt demokrati. Khadaffi är den diktator i Afrika som suttit längst, brutalt slagit ner allt motstånd i landet i över 40 år, uppbackad av många länder p g a oljan.

Och nu ser vi en revolution i just detta land spela upp sig i direktsändning inför våra ögon. "Världshistoria skrivs", skriver många tidningar.

Så det här är självfallet förstanyhet i dag för alla tidningar världen över. Även för alla de svenska. Utom Expressen. Som med osviklig fingertoppskänsla har som enda stora nyhet på löpet att en meteorolog på TV4 slutar.
.