Fyra siffror i badminton

Vi slog rekord när jag var ung. Ja, med ”slå rekord” menar jag inte att bräcka något officiellt rekord gjort av någon annan, bara rekord i jämförelse med oss själva.

Man spelade bollen mellan sig med ett tillslag och räknade hur många slag man kunde hålla bollen i luften utan att nån missade. Man höll hela tiden koll på sina tre bästa. Hade kanske 10, 8 och 4. Och så gjorde man 7. Och hade då 10, 8 och 7.
Eller om man gjorde 14. Då hade man 14, 10 och 8. Så höll man på.

”Vi” innebär jag och Rolf. På Hästberg. I badminton.

Det intressanta med det här – förutom att man får motion och lever ut sin bollkänsla – är att bollen till slut lever sitt eget liv.

När man håller sig på nivån 20-30 sådär, tänker man på hur man möter bollen och hur man slår och det är tre aktörer: jag, bollen och medspelaren.
När man får in snitsen och kan hålla bollen mellan varandra längre och ännu längre, så märker man att det bara är en aktör, bollen. Eller, om man så vill, en maskin. Som består av tre delar: jag, bollen och medspelaren. Och om det är någon då som tänker är det maskinen. Om det inte är bollen.

Ofta när vi sågs skulle vi spela badminton, Rolf och jag. Hade vi nät så tävlade vi mot varandra, hade vi inte nät så slog vi rekord. Och när vi slog rekord hamnade vi snart i den här en-aktören, maskinen.

När vi höll ut så där jättejättelänge, var det till slut bollen som höll oss uppe. Den sökte racketen så att man glömde värken i armen eller nacken eller ögonen eller vilken del av en som var mest plågad. Och magin fortsatte sin magiska glöd genom luften. Schwing schwong. Och schwing schwong.

Jag vet inte vilka 3 bästa vi hade. Men övning ger som bekant färdighet och vi klättrade uppåt och det blev med tiden hur mycket som helst.

Jag minns när vi nådde fyrsifffrigt. När jag slog till bollen och vi förbluffade räknade "tusen" så var det som att det inte längre spelade någon roll hur mycket mer än så det blev. Bollen förstod det, hängde med huvudet och gick ganska snart snett och vingligt mellan oss och någon av oss missade långt innan vi kom till 1100.

Efter det slog vi inte så ofta rekord. Det omöjliga var ju redan gjort. Och magin borta.

För femsiffrigt är inte att tänka på. Ingen boll vill hålla på så länge. Du kan fråga vilken boll som helst.
.