- Tack, bloggpennan, för din Varbergrapport i går! Det var en knivskarp analys av staden. Välkommen tillbaka får jag väl säga också! Du prickade in hemkomsten precis. I mitten av augusti hade vi ju sagt. Hur var det i Pennsylvania?
- Just great. Akta´re vilket väder. Man blev solbränd ända ut på blyertsspetsen. Titta själv!
Han höll fram sig själv så jag skulle se. Jag kunde inte se nån skillnad.
- Jättefint, Bloggis, du är ju helt svart som jag vet inte vad.
- Och så träffade jag några skådisar helt oförhappandes. Fick autografen av mitt favvo Sean Penn. Kolla på sidan här. Så nu ska jag inte tvätta mig förrän till jul.
Och sen var jag vid Grand Canyon. Slungade ut en massa pennskrin där så det ekade döfint.
- Jaha. Har du varit i Göteborg också?
- Ja, jag tog visst en sväng dit på hemvägen. Hur visste du det?
Skrev en dikt till dig också när jag satt på tåget hem.
- Till mig?
- Ja, jag satt lutad mot min resväska till pennfodral och ristade denna drapa.
Ursäkta denna penna
men det jag letar efter i dig
är bara min kappsäck full med sång
- Tack, Bloggis! Mycket bra. Du får sätta musik till den nån dag. Ja, vi får se vad vi kan fiska fram ur kappsäcken under hösten.
Till detta genmälde bloggpennan intet. Låg redan raklång över pennfodralet och drog långa föga melodiösa semestertimmerstockar.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar