Maltsar & Berewain och falukorven

- Nämen hej, Berewain, sitter du här?
- Olsson, jag föredrar Olsson.
- Kommer du ihåg mig?
- Javisst, Maltsar, visst kommer jag ihåg dig. Hej.
- Det var längesen. (se inlägg 30 nov 2010). Vad har du gjort sen sist?
- Gjort? Få se, jo, jag har besökt staden med de många glasaffärerna och frisörerna.
- Jaså den? Då vet jag.
- Bodde där när jag var halvvuxen.
- Hur var det där då?
- Så där. Gator och hus. Bara gator och hus. Det var väl min ensamhet bara som bodde där ett tag.
- Men det kändes väl nåt speciellt att återbesöka ändå?
- Nej, ingenting. Men jag såg en fin katt när jag gick hem. Och en vit fjäril.

- Har du gjort nåt mer då?
- Ja. Och så åkte jag till staden där jag bodde som barn. Där alla hus står ihop till gårdar i samma färg. Gula gården och gröna gården. Och röda. Du vet.
- Mmm. Vilken färg hade din gård?
- Nja, mitt hus hörde inte till nån gård, stod liksom utanför det där. Konstig feeling i alla fall. Kändes som att gå omkring i sina inälvor. Och stenen vid skomakarn stod kvar.

- Ja, så kan det vara ibland. Men du, hur gick det med den där nyckeln? Kom den till rätta någon gång?
- Nyckeln? Visst, det gjorde den. Har den här i fickan. Problemet är att jag vet inte vilken dörr den går till.
- Dörr? Vet du inte det?
- Nej, det kan jag inte säga, men det ordnar sig. Jag har i alla fall liksom en bild av den. Hur den gick inåt. Vad vet en människa? Mer än att falukorv är gott.

- Måste gå. Men ha det bra, Berewain.
- Olsson, jag föredrar Olsson. Vi syns, Maltsar.
- Ja. See you around.
.